Men anledning av att vi nästa vecka släpper Ann Rosmans nya bok Porto Francos väktare kan vi idag stolt bjuda på ett gästinlägg i vår blogg från författaren. Mycket nöje!“
Porto Francos väktare är släppt! Hela vintern har jag suttit och knåpat, vridit och vänt på idéer och ord tills jag känt att berättelsen fallit på plats. Fallit på plats är fel ord förresten, det är få saker som händer av sig själv när man skriver. I alla fall när jag skriver. Bitvis går det trögt, men så emellanåt drar historien iväg och det är bara att haka på. Det är underbart när det händer, när man känner att det flyter, att personerna lever och berättelsen bjuder mig att följa med.
Vi kliver in år 1793 på Näverkärrs gård norr om Lysekil. Där bor Agnes som rattar familjens trankokeri men som nu, mot sin önskan, skall sluta med det eftersom hon skall giftas bort. Hennes tillkommandes tidigare hustru har dött under oklara omständigheter ? det sägs att hon dränkt sig ? och Agnes beslutar att ge sig av. Hon klipper av sitt långa hår och klär sig som man innan hon ger sig av ? till Marstrand. Marstrand är ett ?Nordens Gomorra? vid den här tiden. Ãn är frihamn med Porto Franco-rättigheter och behandlas som ett eget land fast inom Sveriges gränder. Med detta kommer bland annat en straffamnesti för kriminella. ?Alla brott som inte går ?lif eller ära? förnär? dras ett streck över då du kliver iland på kajen och skriver in ditt namn i ?speculantlistan?. Förskingring och stöld är två bra exempel och paragraf 9, som innehåller den märkliga amnestin, blir till slut ett så stort problem att den ändras. Men innan dess har ett antal handelshus, som skickat medarbetare för att sätta upp filial på Marstrand, tvingats se startkapitalet försvinna med vederbörande som själv tagit pengarna och istället levt gott ute på klippön i salthavet. Till denna miljö kommer Agnes vars enda hopp är att tas för man.
I nutid börjar berättelsen med ett makabert fynd. En kvinna och ett spädbarn hittas i Gamle mosse, en torvmosse på Klöverön. Kriminalinspektör Karin Adler befinner sig ombord på sin segelbåt, på väg till Marstrand efter en helgvistelse i Skagen då hon kopplas in på fallet.
Kliv iland på Marstrands kaj och in i en annan värld, sänd en tanke till alla dem som gjort detsamma före dig. För det är just det jag tycker är så spännande, att koppla ihop en fiktiv deckarhistoria med den gamla svarta, ibland bortglömda historiken som omgärdar öarna på samma sätt som saltvattnet. Välkommen till Marstrand!
Salta hälsningar från Ann Rosman
2 comments
Det he4r le5ter som en riktigt bra bok i min smak! Tack ff6r tispet!Med tanke pe5 det du skrev om kommentarer, jag tror ingen ff6rve4ntar sig att man ska hinna svara pe5 alla kommentarer direkt eller pe5 alla f6ver huvud taget. Det e4r je4ttekul att fe5 feedback, men om man fe5r MASSOR av kommentarer e4r det kanske omf6jligt! Jag blir je4tteglad ne4r du hinner svara pe5 kommentarer, men ff6rve4ntar mig inte att du ska gf6ra det varje ge5ng. KRAM och trevlig helg! Ingrid
Hej! Läser just min 1:a bok av dig “vågspel” så jag har ju missat en del. Men jag måste säga att jag fått en ny favorit bland författare, även de andra kommer så småningom att läsas med förtjusning det är jag övertygad om.
Vänliga hälsningar Bernt