Generellt brukar jag sällan föredra filmen över boken men Niceville är en sån film där jag faktiskt inte kan bestämma mig för vilken jag tyckte mest om “ – filmen eller boken.
Jag gillade boken, fram till dess att jag läste kommentarerna ni skrivit om den och insåg att även om Anna Maria Käll har en fantastisk röst (jag älskar henne i Hundar, hus och hjärtats längtan) så kan jag inte komma över de extremt högljudda sväljningarna som irriterar mig genom hela boken. Ok. Problemet ligger väl kanske mer hos mig än i själva boken för handlingen är riktigt, riktigt bra.
Ok. Filmen då. Trots att jag ibland kan ha lite problem med Emma Stone (efter filmer som Zombieland har jag svårt att ta henne på allvar) så är hon preciiiis så som jag tänkte mig att Skeeter skulle vara när jag lyssnade på boken. De lyckas få med allt som kändes relevant i boken och balansen mellan mysroligt och allvar är perfekt avvägd.
Jag vill inte kalla den för ett substitut till boken för det är det verkligen inte, men om du är som jag, och sällan ser filmen för att du läst boken tycker jag gott att du kan göra ett undantag i det här fallet! Jag är glad att jag gjorde det!
