Recension: Till offer åt Molok
Av: Ã
sa Larsson
Med: Ã
sa Larsson
Om man bara ska läsa en enda deckare på svenska ska man läsa à sa Larsson. Hon skriver böcker som drabbar, som är nervigt spännande, som inte går att lägga ifrån sig och vars karaktärer och miljöer stannar kvar.“ Efter en oändligt lång väntan är den här, à sa Larssons nya roman, Till Offer åt Molok. Jag lyssnade i nästan ett sträck på boken och när jag drog hörlurarna ur öronen rann tårarna och jag ville inte lämna Kiruna, Rebecka, hennes granne och hennes fina hundar.
En kvinna hittas mördad i sitt hem och parallellt med hur hennes liv och relationer nystas upp av polisens arbete berättas om en ung kvinnas“ ankomst till den nya framtidsstaden Kiruna“ i början av förra seklet.
Som vanligt i Larssons böcker får man ta del av fullödiga människoporträtt, folk känns på riktigt i alla sina motsägelser.“ I den här femte boken handlar det återigen om Rebecka Martinsson, kammaråklagare i Kiruna. Martinsson är tilltufsad, skör och stenhård, tvär och sökande. Hon manövreras ut från utredningen av den karriärhungrige von Post men kan inte riktigt låta bli att snoka reda på vad som döljer sig bakom skitsnacket som går på byn.
Jag tycker Larsson lyckats så extra bra den här gången. Deckarstereotypen, den elake karriäristen, von Post är fantastiskt komiskt beskriven, utan att det ramlar över åt buskis eller förstör huvudspåret. Hundpolisen som är förälskad i Rebecka är så fint porträtterad att jag själv blir mjuk i knäna och hundarna! Inte sedan Kerstin Ekman har hundar beskrivits så osentimentalt men intagande. Och i varje bokstav känner en snörädd stockholmare som jag Kiruna, på gott och ont, ända in på benet.
à sa Larsson läser för första gången själv in boken och det kunde inte vara mer rätt. Hennes försiktiga och lite melankoliska kirunadialekt ger färg och nerv åt historien. En bok till ska Larsson skriva om Rebecka har hon lovat men måste vi vänta i fyra år på den? Hav förbarmande à sa!
