Av: Jerker Eriksson & Håkan Axlander-Sunqvist
Med: Reine Brynolfsson
Psykoterapeuten Sofia Zetterlund utreder två klienter: Samuel Bai, barnsoldat från Sierra Leone och Victoria Bergman, en kvinna som bär på ett oläkt från barndomen. Två människor som båda visar tecken på multipla personligheter.
En ung pojke död i ett buskage, kroppen är svårt sargad. Han är av utländsk härkomst och ärendet får låg prioritet då pojken saknar historia. Kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg och terapeuten Sofia ställs inför samma fråga: hur mycket lidande kan en människa utsätta andra för innan hon själv upphör att vara människa och blir ett monster?
Fy sjutton vad den här boken är obehaglig! Jag sugs in den här psykologiska thrillern och kan inte släppa den. Vad är det som har hänt de här pojkarna ? och vem är det som har gjort det? De starkt grafiska bilderna etsar sig fast i mitt sinne och jag känner mig illa berörd av de ingående beskrivningarna. Men jag känner mig också berörd av de porträtt som målas upp av Victoria Bergman och Samuel Bai och det som har präglat vilka de är idag.
Kråkflickan behandlar jobbiga ämnen som pedofili, barnamord, barnsoldater, psykiska sjukdomar, människohandel, sexuellt våld och tortyr och berättar en historia där författarna tar ett steg tillbaka och lämnar hela det moraliska ansvaret åt lyssnaren.
Boken är snabb och går i en rasande fart. Bitvis tappar jag bort mig i handlingen och blir förvirrad av alla snabba vändningar – men det håller mig alert och vaken genom lyssningen. Och Reine Brynolfsson gör det hela lite, lite otäckare med sin, enligt mig, obehagliga stämma.
Som en ovan deckarläsare blir det kanske extra obehagligt, men jag ser av era kommentarer på bokens sida att det inte bara är jag som berörs. Men det är bra, jag blir fast och med cliffhangern jag lämnas med “ kan jag inte annat än fortsätta med del två i trilogin… måste bara hämta mig lite…
Betyg:“
