Riktig må-bra lyssning

Recension av: Flakmopedisten
Författare och uppläsare: Lasse Berghagen

Apropå författare som läser sina egna böcker så har jag precis avslutat Lasse Berghagens bok Flakmopedisten.

Boken är uppdelad i två delar och utspelar sig till större delen i Svärdsjö, Dalarna.
Den första halvan handlar om Lasses sommarlov i Svärdsjö under sin uppväxt. Han berättar diverse skrönor som familjen upplevt i sommarstugan.“ Alltifrån hur pappan ramlar i vattnet när de ska fiska, till hur Lasse själv är på auktion och lyckas lura en av busarna i byn till att köpa en skruvmejsel för hutlösa pengar.

Den andra delen av boken handlar om Herbert “”Hubbe“” Åkesson, en man som Lasse lärt känna under sitt vuxna liv och som också hör hemma i Dalarna. De bastar tillsammans och Hubbe berättar om en minisemester han gjort på sin flakmoped, hur han träffar The Mopstars och därifrån påbörjar en vild resa värdig en flakmopedist.

Berättelserna i boken är underhållande, jag skrattar nästan högt vid några tillfällen och känner lite sorg i hjärtat vid andra.
Lasse bjuder på sig själv och människorna runt omkring honom och man kan inte låta bli att tycka lite extra om Lasses mormor som bjuder på ett och annat klokt ord. Pappan i berättelsen är också en som står för flera dråpliga grejer.

Jag blev glatt överraskad av boken, och tycker den är riktigt mysig. Inte mindre mysigt blir det när Lasse själv är uppläsare. Själv är jag inget större fan av riktig stockholmska så jag stör mig emellanåt på alla eeee:n, men tycker att det är riktigt underhållande när Lasse ger sig på att prata dalmål och göteborgska. Kanske inte för att det är dåligt, utan snarare för att det är ovant. Samtidigt gör han det med en otrolig inlevelse så att man blir full i skratt bara därför.

Vissa sidospår finns i boken som jag inte tycker tjänar något till, de behövs inte. De känns mer som utfyllnad och tillför inte direkt något till berättelsen.
Även fast boken kanske inte är något mästerverk så bjuder den som sagt på några skratt. Hela tiden när Lasse läser hör jag låten “”En kväll i juni“” i bakhuvudet. (Jag visste förövrigt inte att låten hette “”En kväll i juni“” förrän nu, anledningen är för att det enda jag kan från låten är “”Han tog av sig sin kavaj, sparka av sig båda skorna, och så spottade han ut snuset, sa Min sköna får jag lov“”.)

Vill man ha lyssna på en feel-good bok i höstrusket skulle jag verkligen rekommendera denna. Boken är full av skrönor, men det bästa av allt är nog att allt skulle kunna vara sant! Den är inte svårsmält och inte speciellt lång heller, totalt 6 timmar och 10 minuter. Och det kan man väl ändå lägga på att höra om en riktig Flakmopedist.