En man som heter Ove ligger stadigt på Storytels topplista och verkar lika poppis nu som när den kom. Och eftersom jag älskar Ove, och ni älskar Ove, så ville jagdela med mig av en Ove-upplevelse ifrån verkligheten.
När jag lyssnade på boken tänkte jag mycket på min egen morfar (som är en typisk Ove). Så föll det sig så att jag kom över ett CD-ex av boken och tänkte att jag skulle låta min Ove lyssna på Ove (de är nog de enda jag känner som fortfarande lyssnar på CD-skivor). Sagt och gjort fick morföräldrarna boken någon gång innan jul. Jag råkade även säga att jag tänkt en del på morfar när jag lyssnat på den.
I helgen hade vi kalas och jag fick chansen att fråga dem om de lyssnat färdigt på boken “ och vad de tyckte. Morfar utbrister: “Ja! Vad var det för j*vla bok?! Jag är f*n inte lik Ove!! En riktig surgubbe!“ och fick så klart medhåll ifrån mormor.
“ Jag: Lyssnade ni färdigt på boken?
Morfar: JA! Men den var SÃ Ã Ã Ã dålig
Mormor:“ (väldigt försiktigt) Men “Ove““ vi lyssnade faktiskt inte klart“ för du blev så arg på den.
Jag lämnar ämnet“ och vi halkar in på bilkörning.
Morfar: Nä, folk kan inte köra bil längre. Vet du vad som hände mig häromdagen när vi var ute och körde i stan (läs Stockholm)?
Jag: Nej?
Morfar: Du vet, det var en kille som stod och backade fram och tillbaks med en liten lastbil för att fickparkera“ och vi stod där bakom och vääntade“ och vääääntade. “ (tänker) Det blev ju en lång kö bakom!
Jag: Jaha?
Morfar: Ja. Så jag gick ur bilen och knackade på hans ruta och frågade; HAR DU KÃRKORT?! Ja, ja sa han. Då tittade jag på honom och frågade om han behövde hjälp att parkera bilen. Ja tack sa han. Så jag fick ju hjälpa honom med det“
Nej morfar. Du är inte som Ove. Verkligen inte.
(Har du läst Ove och saknar honom tycker jag du kan hälsa på en morfar eller farfar nånstans…eller din pappa. Eller så kan du läsa Fredrik Backmans blogg. Eller så kan du lyssna på Gubbe och katt, som inte är riktigt en Ove-experience, men ändå, en trevlig bok)
