Fallvatten
av och med Mikael Niemi
En regnig sommar och höst har fått vattendepåerna längs med Luleälven att stiga dramatiskt och en dag händer det ingen trott var möjligt. Den översta dammen brister och under sin väg nedåt drar vattenmassorna med sig damm efter damm och svämmar över allt i sin väg. Inte bara svämmar förresten, vattnet ryter, sliter, slaktar, bryter och kväver alla människor, djur och samhällen i sin väg.
Att beskriva vad vatten kan göra, hur det kan låta, smaka och se ut som på så många sätt som Niemi gör i den här boken är helt fascinerande. Under berättelsens gång möter vi ett antal människor och får glimtar ur deras liv. Det frånskilda paret som inte kan försonas ens i en katastrof, den gamle mannen vars dementa hustru förpestar hans liv, mannen som älskar Saab mer än livet och den vedervärdige mannen som planerar att få ut pengar för sin förlorade mobiltelefon mitt i det värsta.
Jag medger att jag alltid faller för personer med dialekt från norra Sverige men Mikael Niemis röst är mer än bara sin dialekt. Han läser verkligen sin egen bok alldeles underbart! Exakt rätt tempo och hans pauser sitter som femtumsspikar. Den mjuka dialekten som förrädiskt döljer det fasansfulla är mycket effektfull.
Jag blir förförd och förfärad över berättelsen, har andan i halsen mest hela tiden. Den är liksom öronbedövande, otäckt, realistiskt spännande! Men på slutet känns det lite som att jag saknar något. En knorr kanske, ett svar? Jag vet inte om jag är för konservativ men jag väntade mig på något sätt en sensmoral att ta med mig. När jag vågar andas igen.
Jag ger Fallvatten tre starka Storytel-S
