Levande och döda i Winsford
Författare: Håkan Nesser
Uppläsare: “ Anna Maria Käll
Som så ofta i Nessers romaner hamnar man rakt in i berättelsen på en gång. En kvinna berättar att hon bestämt sig för att överleva sin hund. Med det avstampet snirklar han sig sedan fram genom ett människoliv och ger lyssaren en berättelse om något ganska förspillt. Hur obearbetad sorg kan kväva en människa men att det kanske, kanske finns hopp om att få börja om innan det är för sent.
Huvudpersonen Maria befinner sig på Exmooreheden i sydvästra England. Hon hyr ett hus under pseudonym och berättar inte för någon vem hon egentligen är. Men samtidigt har hon en resväska med sig, en bunt dagböcker som hon inte skrivit själv och en uppdämd sorg som hon inte kan prata med någon annan än sin hund om. Samtidigt som vi får veta alltmer om hennes förflutna närmar hon sig sin egen framtid och hoppet om något alldeles nytt.
Det är spännande på ett sånt härligt, lågmält sätt. Beskrivningen av landskapet och människorna är så lockande att jag vill hoppa på nästa flyg till närmaste ödemark och börja ett nytt, anonymt liv och lära känna några andra ensamvargar.
Jag har alltid gillat Nessers böcker, han har förmågan att med små medel skapa spänning som inte har så mycket med vanliga deckare att göra. Mer mysterier, mer relationer, vackrare ord.
Uppläsaren Anna Maria Käll är som alltid mycket pålitlig och passar perfekt till huvudkaraktären. Jag glömmer att det inte är hennes egen berättelse vi hör vilket väl får ses som högsta betyg för en uppläsare.
