Recension av Freedom
Av: Jonathan Franzen
Med: David Ledoux“
Jag har tre exemplar av Jonathan Franzens extremt omtalade bok Freedom/Frihet hemma i bokhyllan. Två på engelska (ett mitt, och ett min sambos) och en på svenska eftersom jag, i min enfald, trodde att jag skulle vara mer sugen på att hugga in i den om jag förstod vad som stod. De har stått där i flera år och samlat damm…ibland har någon frågat om jag gillat boken. Ibland har jag ljugit och sagt att den var jättebra…ibland har jag erkänt att jag inte har läst mer än 25 sidor. Freedom har varit mitt dåliga samvete i bokhyllan, kan man säga.
Tills jag hittade den som ljudbok. 24 timmar och 7 minuter kändes långt, men ändå överkomligt om man jämför med de 576 sidor tät text som boken innehöll. Så jag bestämde mig för att ge den en…sjunde chans.
I boken får man som lyssnare följa familjen Berglund genom ett par årtionden, där makarna Patty och Walter, som medvetna medborgare och föräldrar, kämpar för en bättre värld.
Klassklättraren Walter Berglund är den amerikanska drömmen personifierad. Han är son till en urfattig alkoholist, läser till jurist och skaffar sig en smart hemmafru – före detta basketstjärnan och medelklasstjejen Patty. De köper ett billigt hus i ett område som är på väg upp, skaffar två barn och lever på alla sätt upp till kärnfamiljsidealet. Tills det börjar knaka i fogarna. Patty börjar dricka, Walter övergår från att vara toppjurist till rättshaverist och yngste sonen växer upp till att bli en pengatörstande republikan.
Det tar ett tag innan man kommer in i boken, men inläsaren, David Ledoux, guidar en vänligt genom historien. Jag gillar honom alltså. Stundtals zoomar jag ut medan jag gör annat och låter berättelsen pågå i bakgrunden. Många böcker tål inte min ouppmärksamhet, men just med Freedom känner jag att jag inte missar särskilt mycket av att inte ge den 100% av mitt fokus.
Boken är underhållande och lättsmält. Jag vet inte om jag kan stämma in i hyllningarna den fått från alla håll, men jag tycker att boken är läsvärd. Den ger en bra skildring av livet i en alldeles typisk amerikansk medelsvenssonfamilj – där Franzen lyckats ge karaktärerna nyanser som gör att man förhåller sig till dem precis som man förhåller sig till människor runt omkring sig. Man gillar dem för vissa saker de gjort – men inte för andra.
Läs den om du undrar vad du missat, om du köpt boken i fler än ett ex, eller om du vill ha en lättlyssnad engelsk roman och 25 timmars underhållning.
P.S. Min sambo har fortfarande inte rört vid någon av böckerna. Kanske, kanske kan han, som jag, lyssna på den istället.
