Vi är faktiskt de första som får träffa Håkan Hemlin och Anders Tegner när de drar igång PR-turnén för sin nya bok, “Förlist: mitt liv och Nordman“. Vi ses på en lunchrestaurang nära kontoret och beställer köttbullar.
Anders Tegner som skrivit boken är rockjournalist och en riktig profil för alla oss som läste Okej på 80-talet. Han har också gett ut Yngwie Malmstens biografi och “Access all areas“ som berättar om de vilda åren när han fick träffa ALLA de stora rocknamnen och vara med bakom scenerna där de verkliga rockstjärneliven pågick.
Håkan Hemlin är förstås Nordman, han och låten Vandraren var soundtrack till hela Sverige där i början på 90-talet och berättelsen om hans liv är ingen godnattsaga för barn direkt. Nordman slog igenom med dunder och brak med sin blandning av folkmusik och hårdrock. Håkans hesa röst tillsammans med bandkollegan Mats Westins nyckelharpa var något nytt och gick kanske oväntat hem hos både kritiker och publik.
Men sedan dess har mycket hänt och att Håkan ens kan sitta där med oss och äta köttbullar är något av ett mirakel med tanke på det liv han levt.
Boken är smärtsam att läsa, en resa från en uppväxt under mycket enkla förhållanden med en alkoholiserad pappa, bråk och stök under ungdomen och sedan den där fullständiga stormsuccén. Håkan började knarka tidigt men med berömmelsen kom alla pengarna och knarket kom att ta mer och mer plats. Ã ratal av kaos, misär och liv på yttersta gränsen tog nästan död på honom många gånger och inte förrän nu har han fått näsan över vattenytan och börjat se en ljusare framtid. En stor del i det är att han fått diagnosen adhd, antagligen en förklaring på varför mycket gick snett redan från början. Nu får han medicin och kan leva, arbeta, vara förälder och ha ett normalt liv. Den diagnosen var en befrielse säger han själv.
Hur gjorde ni rent praktiskt för att skriva boken?
Anders: Vi sågs på ett fik, drack kaffe och bulle och pratade i flera timmar i sträck. Svårast är att få in alla händelser i rätt ordning. Jag intervjuade ju många av de personer som stått Håkan nära under åren av både upp- och nedgång och fått dubbelkolla med alla när saker egentligen har hänt. Håkan har ju ingen aning vilket år saker hänt! skrattar han.
När man läser igenom boken slås man av hur många som lät det gå så långt, aldrig sa stopp men som tjänade pengar på Nordman. Känns det bittert i efterhand?
Håkan: Nja, det var nog inte så lätt att veta för folk, jag var skitbra på att dölja mitt knarkande, det kan många intyga. Och när man knarkar är man jävligt bra på att snacka bort saker, manipulera folk och slira på sanningen.
Anders: Några sa ju ifrån men visst, det är en väldigt speciell bransch, folk vill tjäna pengar, kosta vad det kosta vill på det mänskliga planet.
Det märks att Anders och Håkan umgåtts en hel del det senaste året, de avslutar nästan varandras meningar och byter musikanekdoter om stora och små stjärnor som vi andra byter kontorsskvaller. Anders säger att efter arbetet med den här boken känner han nog Håkan bättre än vad Håkan gör själv. Håkan skrattar och håller med.
Vem vill du ska läsa den här boken?
Håkan funderar en stund. Egentligen alla säger han, men om nån därute kan undvika att vara med om samma skit som jag, om jag kunde avråda“
det skulle vara bra.
Nu kommer du kanske hamna på löpsedlarna igen, det är ju en väldigt utlämnande historia. Klarar du av det?
Nu är det i alla fall mina egna ord, inte kriminalreportrar som vill klämma in mitt namn i en skandalrubrik. Jag berättar sanningen här, varenda ord är sant och har hänt. Min familj har inte läst boken ännu men de vet förstås om den och jag tror att det är bättre att de får veta hela sanningen än bara rykten och skvaller i tidningar.
Men känsliga lyssnare varnas, det gör ont att lyssna på den här berättelsen om ett stormigt liv som knappt hann börja innan knark och alkohol satte allt ur spel. Men nu är Håkan ren, han och kollegan Mats Wester har dragit igång Nordman igen. Håkan reser runt och berättar om utanförskap, försöker hjälpa andra med diagnosen adhd. En soloplatta är på gång och första singeln heter “Hel och ren“.
Vi skiljs åt utanför lunchstället och Håkan säger att nu ska han hem och snöra på sig löparskorna. Han ska springa Midnattsloppet i sommar. Vi är ju väldigt sugna på att stå på Västerbron och ropa fram honom då. Hejja Vandraren, du vinner!
P.S. Bonus!!! Vi fick se en bild på Håkan som ung och långhårig. Bara hos Storytel, varsågoda och njut!
