Rebecka Hemses förnuft och känsla

– När du fick frågan om att läsa in serien, vad fick dig att tacka ja?

Någon gång i vintras tror jag Storytel hörde av sig. Jag kände inte till serien eller Diana Gabaldon, men tyckte det lät som en kul utmaning efter Hungerspelen.

– Främlingen är ju en inte bara tjock bok utan väldigt intensiv, det händer saker hela tiden, hur hur var den att läsa in sån action?

Roligt! Och skönt som en omväxling från annan litteratur och text jag jobbar med, att bli medryckt och kanske inte “fastna” så mycket i språket.

– Alla dessa skotska namn på platser, föremål, personer osv, hur kan du uttala allt så bra, har du skotskt påbrå eller?

Oj, tack, vet inte om jag tycker jag är så bra på det själv, men jag lär mig mer och mer. Jag har fått bra handledning, men det har visat sig att inte ens infödda skottar är helt överens om hur man uttalar vissa saker. Och Gäliska från 1700-talet känner jag inte till någon nu levande människa som behärskar till fullo… Jag har inga skottar i släkten vad jag vet, men jag var där som barn och minns fortfarande hur vackert det var.

– Jag vet att du köpt en e-bok som handlar om Outlander-serien, berätta om den!

Det var faktiskt mycket på grund av uttalet som jag hittade “The Outlandish Companion” – ett sexhundra sidor tjockt “uppslagsverk” om Outlander-serien, skrivet av Diana Gabaldon.

Där är bl.a. ett helt kapitel om alla felstavningar och missuppfattningar om språket som finns i dom första böckerna på grund av att hon själv inte var tillräckligt insatt och inte hade rätt hjälp i början…

Det är en hel värld att kliva in i!

Den är ovärderlig som bakgrund och studiematerial för mig har det visat sig.

– Vi lät ju en illustratör, Madeleine von Post, göra omslagen och vi ville att kvinnan på bilden skulle föreställa både dig och Claire. Tycker du att hon lyckades?

Ja! Det är speciellt att se sig själv avbildad på det sättet, det är liksom någon annans “tolkning” av hur man ser ut. Och sedan är det ju verkligen Claire och inte jag, även om jag gillar 40-talsklänningar.

Det enda jag hade att invända var att hon hade smickrat mig med lite väl yppig barm… Men den förminskades en aning när jag protesterade.

– Berätta om Claire, du har ju verkligen levt med henne så länge nu, vem är hon?

En modern människa på många sätt (kanske till och med för sin egen tid..), hon blir en “bro” in i det förflutna för oss. Vi ser saker med hennes ögon och kan leva oss in i det absurda i att hamna i en annan tid. Hon är extremt smart och har mycket humor att ta hjälp av i alla svåra situationer.

Jag kan känna igen mig i kampen hon för med sig själv om vad som ska styra i livet: förnuftet eller känslan.

– Har du börjat läsa nästa bok, Slända i bärnsten, ännu?

Jag skulle egentligen ta en paus nu, men har inte kunnat hålla mig och bläddrat lite grand bara…

Lyssna på Främlingen, del 1 här!