Vi träffar Sophie Hanna på Grand Hotel, en synnerligen passande miljö för att prata om Agatha Christies 125-årsjubileum och boken hon skrivit, Monogrammorden. Boken är en slags fortsätting på Christies serie om Hercule Poirot och en kärleksförklaring till tiden och genren som kallas “Golden Age“.
Till klirret av dyrt porslin och bland diskreta servitörer som smyger runt oss på mjuka mattor frågar jag Sophie hur hon alls vågade ge sig på att skriva en fortsättning på nationalklenoden Agatha Christies böcker?
“ Jag tycker inte jag varit modig faktiskt, svarar Sophie och ser väldigt lugn ut trots att hon nu reser runt halva jorden för att prata om sin bok med folk som alla har en egen starka relation till Christies alla böcker. Jag har älskat Agatha Christie sedan jag var barn, därför känns det inte konstigt att skriva hennes karaktärer. Jag har läst och läst om dem oändligt många gånger och hennes böcker har påverkat mitt skrivande enormt.
Hurdå undrar jag, du skriver psykologiska spänningsromaner i modern tid, jag ser inte riktigt likheterna?
“ Jodå! I grunden är mysteriet alltid det viktigaste även i mina böcker. Sen lägger jag på djupare personporträtt, skriver “inifrån“ karaktärerna och utforskar motiven mer än hon gjorde. Men det drivande i bådas våra författarskap är ändå mysteriet och det har jag lärt mig av henne.
Men varför valde du Poirot och inte Miss Marple som huvudperson? (Själv har jag alltid föredragit den gamla damen).
Sophie undrar genast varför jag jag gillar Miss Marple mer än Poirot och jag svarar att han är så självförhärligande och är lite svår att gilla. Hon håller inte med.
“ Poirot är förvisso väldigt “full av sig själv“ men han är ändå en väldigt varm och snäll människa. Miss Marple är kanske mer ödmjuk och lågmäld men har en svalare personlighet som faktiskt inte är lika sympatisk. För mig kändes det helt självklart att välja Poirot i min bok. Dessutom kom jag på slutet först och det slutet skulle inte alls ha passat för Miss Marple så det föll sig helt naturligt.
Hur har boken tagits emot av alla Agatha Christie-fans då?
Väldigt fint! Jag har fått så många uppmuntrande ord från alla möjliga håll och den ligger på topplistorna i en massa länder. När jag pratade om boken innan den släpptes så hade de läsare som verkligen betyder något en skeptisk inställning. Ungefär “jag vet inte vad jag ska tycka om den här idén. Låt mig läsa boken så får vi se“ “. Men när de flesta av dem nu faktiskt sagt att den är helt rätt skriven så känner jag att jag lyckats.
Kommer du skriva en till bok med Poirot, eller kanske ge dig på Miss Marple nu?
Nej, jag tror inte jag skulle göra det ens om jag fick frågan igen. Men visst har mitt skrivande påverkats så kanske dyker det upp mer pussel i mina böcker framöver. Och skriva om Miss Marple? Nej, det känns helt fel för mig.
Sen måste hon hasta vidare till en förlagslunch innan hon far vidare till nya länder, nya frågor och nya mysterier.
