Tävla om en författarträff!

Var med och tävla om chansen att träffa både författaren och inläsaren till boken Ensamfjäril! Lyssna på boken, svara på frågan nedan och skriv en kort recension om boken. Mejla ditt tävlingsbidrag till tavling@storytel.com och håll tummarna!

Vilket djur ingår i den metafor som Johan Rokka använder för att beskriva ivriga journalister?”

Vinsten är en träff med författaren Gabriella Westin och inläsaren Callin Öhrvall Delmar på ett café i centrala Stockholm den 23/4. Tre vinnare får ta med sig varsin vän och vi bjuder på fikat! Vi drar vinnarna och meddelar dem den 15/4, via mail.

Rätt svar med bästa recension vinner och beslutet kan inte överklagas. Juryn består av Storytels medarbetare.

Vill du veta mer om Gabriella? Läs hennes inlägg nedan!

““Är det du som är Gabriella?“”

Jag vände mig hastigt om när jag hörde rösten och såg en mörkhårig kvinna komma gående mot mig. Det var december 2012 och jag satt vid ett torg på Gran Canaria och väntade på min familj som strax skulle komma.
“”Ja “…“” svarade jag samtidigt som jag plötsligt insåg att jag befann mig ansikte mot ansikte med Mari Jungstedt. Hjärnan försökte koppla situationen.
“”Vill du följa med mig upp på takterassen och få några författartips?“” fortsatte hon leende och tog mig under armen. Jag började inse att jag blivit föremål för en riktig överraskning, men du kan nog gissa vad jag svarade.

Ända sedan jag gick i skolan har jag vetat att jag ville bli författare. Jag visste inte då att jag skulle debutera i en för Sverige ny genre, Erotic Crime, men att det var en deckare jag skulle skriva har jag aldrig tvekat på. Vägen mot drömmen blev längre än jag trodde då, livet och jag åkte på andra spännande utflykter. Men det är å andra sidan den resan som gjort att jag har något att berätta.

När vi var på Gran Canaria den där vintern var jag mammaledig. Jag hade äntligen tagit tag i min författardröm och läste allt om intriger, karaktärer, dialoger och miljöskildringar. Försökte bygga upp storyns början, mitt och slut. Men. Jag kom ändå inte igång och att säga att jag var frustrerad är en underdrift. Därför åter till torget: Min man hade, på ett sätt som är värt en egen historia, lyckats ordna en träff med en av Sveriges mest populära författare som skrivit flera av sina deckare på just Kanarieöarna. Allt var helt utan min vetskap, menat som en födelsedagspresent. Mötet var ovärderligt. Mari gav mig många tips, men det bästa tipset av alla har gjort att jag nu debuterar med min första deckare:
“”Fundera inte så mycket på hur storyn ska sluta“”, sa hon. “”Utgå från en stark minnesbild och sätt dig ner och skriv.“”

Efter semestern var det dags att fira jul hemma i Nacka. På julaftonseftermiddagen satt jag med två förväntansfulla barn och väntade på att min man skulle komma hem som tomte. Just då satte deckarhjärnan igång: Vad skulle hända om det knackade på dörren och jag öppnade, men insåg att det var fel person bakom masken? En person som inte ville mig väl“…
Där och då fick jag min starka minnesbild. Samma kväll satte jag mig ner och skrev det första kapitlet i Ensamfjäril och sedan flödade hela storyn ut på tangentbordet.

Så var det min genre då, Erotic Crime. Jag har själv saknat den här typen av kriminalromaner; en blandning av spektakulära mordutredningar, starka karaktärer och het erotik. Många frågar om det inte är svårt att skildra sex så explicit som jag gör. Innan jag började trodde jag att det skulle vara det, men det var lättare än jag anade. För mig är det ingen större skillnad mot att skriva en “”vanlig“” scen. Samma regler gäller för dramaturgi, framåtrörelse och karaktärers drivkrafter. Och i ett erotiskt möte finns redan på förhand en spänning och en laddning som gör att jag tycker att det till och med kan vara lättare att bygga upp.

Lyssna på boken här!