Hej Anne! Debutromanen Bara människor kom ut år 2013 och efter det har du även hunnit släppa uppföljaren, Vanliga människor glömmer och går vidare.
1). Huvudkaraktären är journalisten Saga Widerbeck, vart kom idén och inspirationen till Saga? Varför just en journalist?
Jag läste Litteraturvetenskap på universitetet och vi fick i uppgift att skriva de 50 första sidorna på en roman, och där skulle finnas en stark huvudkaraktär. Jag hade en idé om att vår självbild påverkas av saker som vi hört tidigt i livet, typ ”du klarar aldrig det där”, ”du saknar talang”, ”dina öron är fula”, etc. Jag testade idén på några vänner och alla mindes någon som sagt något om dem. Så där föddes Saga. Det hon fick höra när hon var ung har hon ältat länge, och mycket, och nu tycker hon det är dags att göra upp.
Journalist? Jag har nog närt en sådan dröm, den om att få göra stora avslöjanden, så valet av yrke var lätt. Det var spännande att se vad en karaktär kan göra med sin penna som vapen.
2). Du beskriver många olika människor i dina böcker – läsaren får lära känna flera karaktärer. Vart hittar du deras karaktärsdrag?
I livet. Jag brukar säga att jag hittat på det mesta, men inser, efter två böcker, att jag kanske använt mer av egna erfarenheter än jag trott. Iakttagelser och händelser ligger liksom lagrade i huvudet, i det undermedvetna, och nu när jag skriver poppar de upp. Det är klart att jag lånat drag av människor jag mött och sett. Plockat ihop lite från olika personligheter. Läsare säger att de känner igen sig, eller till och med vet vilka mina karaktärer är. Det är kul.
3). Har du lyssnat på någon av dina böcker? Om ja, hur känns det att någon annan läser upp dina romaner?
Först kändes det svårt att lyssna till någon annans röst som läser mina ord. Men jag vande mig, och kände efter ett tag att det var rätt mysigt. Det var som att jag glömde att det var jag som skrivit boken.
4). Jag har läst att du skriver på en tredje bok, är det en fortsättning på Vanliga människor glömmer och går vidare? Kan du avslöja något om den nya boken?
Nej, det är inte en fortsättning. Nummer tre är en helt ny historia. En kärlekshistoria, som pockade på så hårt att jag var tvungen att få den ur mig. Jag skriver om olikheter och om rädslor. En av huvudpersonerna arbetar på en flyktingförläggning. En feelgood med djup, kallar min förläggare den. Men fortfarande i småstadsmiljö.
5). Yoga är en del av din vardag och du har rest mycket om jag har förstått rätt. Finns det några tankar om att skriva en livstilsbok/personlig utvecklingsbok?
Du sätter fingret på den punkt där jag en gång började mina skrivartankar. Efter att ha varit sjukskriven för utbrändhet en längre period och på många sätt sökt en väg tillbaka så ville jag berätta om den resan. Men så fann jag prosan – och blev fast. Det är så roligt att få använda fantasin, att skriva fiktivt. Men kanske att cirkeln sluts en dag och att jag får möjlighet att skriva den där boken ändå, vem vet?
6). Till andra som drömmer om att bli författare, vad är ditt bästa tips till dem? Måste man gå en skrivarkurs?
Jag läste litteraturvetenskap i ett par års tid för att jag ville förstå vad litteratur är, och hur den skapas. Jag upptäckte att ju mer man lär sig, desto svårare blir det. Men oj vad kul det är. Mitt första råd är; skriv. Mitt andra råd är; läs. Mitt tredje råd är; se till att bli läst. Visst kan man göra det utan att gå på kurs, men på en skrivarkurs gör man det tillsammans med andra, som förstår hur nördig man kan bli när man börjar skriva. (Som förstår vad en skrivarbubbla är.) Och det är viktigt att ladda med stort tålamod. Att skriva tar tid, måste få ta tid. Så håll ut, alla som drömmer om att skriva, och stort lycka till.
Tack för alla svar Anne!
Om ni vill lyssna eller läsa Bara människor, gör det här!
Om ni vill läsa Vanliga människor glömmer och går vidare, gör det här!
