Som vi har väntat, en ny bok från Gillian Flynn! Ingen kan väl ha missat succén Gone Girl, och har ni mot förmodan gjort det så är det dags att lyssna på den. Få thrillers är så välskrivna och oväntade som den.
Här är vi stora fans av Flynn så när kortromanen En sån som du släpptes var vi fyra spänningsfantaster som beslutade oss för att diskutera den. Kolla in vad dom tyckte!
Micke: Fantastiskt läskig och oförutsägbar novell som jag tycker påminner väldigt mycket om en klassisk “spökhistoria” till formen. Psykopat-ungen ger mig kalla kårar!
Anna: När jag väl kom över den första besvikelsen över att det inte var en fullängds-roman Flynn skrivit utan en novell på endast 1,5 timme tog jag ett djupt andetag och började lyssna. Nästa reaktion var ”Är det verkligen rätt bok jag lagt i bokhyllan?”.
Det visade sig vara rätt bok och det var riktigt roligt! Rått, hårdkokt och svart. Jag hade fortfarande gärna sett att berättelsen fick breda ut sig i en hel roman, huvudpersonen väcker nyfikenhet och boken har en massa överraskningar och vändningar som sätter myror i huvudet. Det där hemska huset och det onda barnet var riktigt creepy. När man läser noveller tycker jag att sättet författaren lyckas med slutet är mer avgörande än för romaner. Flynn lyckas ganska bra men kanske inte i nivå med de allra bästa novellisterna.
Cecilia: Äntligen något nytt från Gillian Flynn! Som jag har längtat! Blev lite besviken när jag såg att det bara var en novell, jag hade förväntat mig riktigt maffig Flynn-roman att lyssna på såhär i höstmörkret. Men faktum är att “En sån som du” inte behöver vara längre. Den uppfyller alla de där kriterierna som Gillian Flynn fått mig att älska – Fantastiska personskildringar, nagelbitande spänning och så den obligatoriska tvisten! Allt detta lyckas hon skickligt väva in i detta miniformat.
Märta: Som ett stort fan av Gillian Flynn blev jag förstås överlycklig av att se en ny bok av författaren på Kommande böcker. Blev aningens besviken när jag sekunden senare upptäckte att det var en novell och inte en ny roman. Men självklart tog jag mig ändå an boken, och mina förhoppningar var om möjligt ännu högre än om det hade varit en roman. Av någon anledning har jag alltid otroligt höga förväntningar på noveller, som att de måste vara perfektion bara för att de är korta. Och den här gången blev jag inte besviken.
I början av berättelsen kom jag på mig själv med att fundera över hur författaren skulle lyckas få till ett bra slut, det kändes så självklart. Men då underskattade jag Gillian Flynn. Snart tog berättelsen en oväntad vändning och jag var såld och kunde inte sluta lyssna.
Vad tycker du om “En sån som du”?
