I vanliga fall skriver Martina Haag ganska lättsamma relationsromaner som får en att fnissa lite och må bra i själen. I höstas släppte hon däremot något helt annat, en relationsroman som verkligen blivit tokhyllad för att den berör på djupet och rör upp saker till ytan.
När en bok hyllas och snackas om så pass mycket var vi ju så klart tvungna att ta oss an den. Boken är kort, 4,5 timme, och när de timmarna gått så var det några av oss som kände ett behov av att prata om den.
Hannah: Jag har inte läst särskilt mycket av Martina Haag tidigare, men hon är bevisligen bra när hon skriver om något som bränns på riktigt. Det finns en tryckande ångest som känns nästan rent fysiskt i mig när huvudpersonen Petra kämpar för att hålla ihop under den oundvikliga separationen och sveket från hennes man. Har man någon gång blivit övergiven, känt sig lurad av någon man litat på, eller gått igenom en separation så tror jag att den här boken ger både igenkänning och styrka, eftersom man förstår att man inte är ensam om smärtan.
Erika: Jag får ont i magen av “Det är något som inte stämmer“. Martina Haag beskriver med stor inlevelse precis hur maktlös och panikslagen huvudpersonen Petra känner sig när hennes relation och hela liv plötsligt faller ur hennes händer. Under berättelsens gång pendlar jag mellan sorg, ilska och hopp om en iskall hämnd. Boken väcker verkligen känslor, och just det tycker jag är dess främsta styrka.
Emilie: Redan från första orden var de svårt att se detta som någonting annat än en självbiografisk roman. Jag kunde inte låta bli att vrida och vända på alla händelser för att på något vis rättfärdiga bådas (och samtidigt ingens) beteende.
I första halvan av boken kändes det nästan som att känslorna strömmade genom hörlurarna och fick hjärtat att värka. Sedan ändrade dock historien karaktär och blev för mig lite för utdragen och jag hade svårt att få allting att gå ihop. Nästan som att det var två delar som fogats samman – men kanske är denna tudelning någonting som även kan representera hur huvudkaraktären känner sig när livet rasar kring henne. En spännande roman om hur bräckligt det liv vi bygger upp faktiskt är.
Bia: Min första känsla är att det måste vara fruktansvärt att ens skilsmässa hamnar på löpsedlarna, dag efter dag. För jag kan inte skaka av mig den verklighetsbakgrund som finns här. Jag intresserar mig inte ett skvatt för fjällstugeberättelsen som känns helt apart, utan det är deras sönderfallande relation som fångar och den gör rejält ont. Att bli dumpad, inför öppen ridå, och att det dessutom har föregåtts av en ganska lång otrohet. Så hemskt! Att han dessutom levt i otroheten så länge att han känslomässigt redan har gått vidare när hon får reda på det, just diskrepansen mellan hennes chock och sorg och hans axelryckning till reaktion skär i hjärtat. Stark och jobbig läsning!
Har du lyssnat? Vad tyckte du?
