.
Hedvig Weibull är journalist och jobbar på Kulturnyheterna på SVT. Vi är vana att se henne i TV-rutan när hon rapporterar alltfrån Nobelprisets tillkännagivande till kulturbudgeten och omtalade konst- eller litteraturhändelser runt om i landet. Men hon är också mörkrädd. En rädsla som hon till slut beslöt sig för att utforska och försöka få bukt med. För oss på Storytel var det en ny erfarenhet att låta en journalist göra sin egen ljudberättelse och resultatet liknar heller ingen vanlig ljudbok: In i mörkret – Spökhistorier på riktigt. Det blev 5 delar om Hedvigs rädsla och nyfikenhet, hennes spännande möten med människor som upplevt spöken, det väckte många frågor och gav oförklarliga erfarenheter. Kort sagt har Hedvig undersökt ett fenomen som vi väl alla funderar över då och då. Finns det spöken? Vi ställde några frågor till Hedvig inför boksläppet, om hur det var att spela in serien:
Du är ju mörkrädd, varför vill du då veta mer om spöken?
När jag var gravid vaknade jag ofta på natten. Och då insåg jag att mitt barn inte skulle behöva ha en mörkrädd mamma, särskilt som man är uppe väldigt mycket på natten när man har en bebis. Så jag bestämde mig för att ta itu med rädslan och skärskåda den. Vad var det värsta som kunde hända, om jag nu träffade ett spöke? Enda sättet att få reda på det var att intervjua dem som faktiskt upplevt spöken …
Är du mer eller mindre rädd för spöken nu efter inspelningen?
Nu är jag mindre rädd för spöken för många jag talat med har varit så lugna när de berättat om sina upplevelser. Som att spökena inte vill något ont. Och jag tänker att om det händer så händer det, men jag går inte omkring och oroar mig.
Vilken upplevelse under arbetet med det här var mest märklig/läskig?
Det läskigaste var utan tvivel att gå omkring på gruvområdet i Sala och känna av stämningen där. Och sedan att följa spökjägarnas jakt via deras egen film. Jag visste aldrig vad som väntade. Och det är en så kall och suggestiv miljö att den verkligen kryper en inpå skinnet.
Det finns väl en längtan hos många att det ska finnas något mer än bara det vi kan se, kan det göra att man vill se spöken?
Ja, och många jag talat med är helt öppna med att vissa saker man hör och ser kan ha naturliga förklaringar – men eftersom man vill tro kan man inte se den just då. Men det finns också sådana möten som är så konkreta att de verkligen inte går att förklara bort. Hur ska man förstå att man ser en person som sedan bara dunstar, försvinner framför ens ögon? Men lyssna på boken så får ni höra mer!
Det finns väldigt många aspekter på det övernaturliga, finns det något mer du skulle vilja utforska?
Jag skulle jättegärna göra fler ljudböcker om det övernaturliga och jag är särskilt nyfiken på när människor har sett varelser som inte går att förklara. Ibland har man sett små människor, som vättar eller tomtar och det fascinerar mig verkligen. Min mormors mormor ska ha gjort det (om jag minns släktleden rätt) så det skulle jag gärna utforska. Men jag är fortfarande inte klar med spöken. De vill jag gärna fortsätta berätta om.
Lyssna på böckerna på Storytel och bilda din egen uppfattning, finns det spöken på riktigt? Du kan också gå till Facebook-sidan In i mörkret – Spökhistorier på riktigt som Hedvig skapat. Där kan du berätta om dina egna erfarenheter, har du upplevt något övernaturligt eller kanske bara oförklarligt? Följ med på spökjakt!
