Vintern har varit lite sisådär i år, några veckor med bitande iskyla men i övrigt ganska milt. Om man råkar vara ett fan av vinter och kyla så får man göra det bästa av situationen för att skapa lite stämning. Ett tips är att lyssna på en bok där miljön gör så att man fryser ända in i ryggmärgen!
Märta, Anna, Micke och Cecilia tycker till om Kolbarnet av Monica Kristensen.
Ett gäng Storytellare satte sig ner och snackade om Kolbarnet av Monika Kristensen. Berättelsen utspelar sig på Svalbard vilket ju är en märklig plats i sig, ovanlig att förlägga en deckare på. På Svalbard kan man inte gå utanför dörren utan att ha ett gevär med sig, för runt hörnet kan en isbjörn lura. Det är också platsen där man varken får födas eller dö på och man får heller inte vara arbetslös. 2000 personer på en ögrupp mitt ute i ingenstans – egentligen är det ju den perfekta platsen att placera en deckare på.
Så, vad tyckte vi då? Vi imponeras av författaren, det märks att hon bott på Svalbard, man kan riktigt känna den klaustrofobiska stämningen i ett så litet samhälle, omgivet av en så sträng natur. Vi har också fått veta att Kristensen är polarforskare, hängt på både Arktis och Antarktis vid flera tillfällen, gjort flera expeditioner och verkar vara en grymt cool person!
Cecilia nämner att hon verkar vara lite av en “Bea-person”, alltså Bea Uusma som skrev den fantastiska boken Expeditionen – Min kärlekshistoria. Besattheten och engagemanget i polarmiljön har de gemensamt.
Både Cecilia och Anna började tokgoogla saker kring författaren, satellitbilder över Svalbard, kolgruvorna och vad isbjörnar äter när de läste Kolbarnet. Kristensen gör ett bra jobb när det gäller att väcka nyfikenhet! Att ta sitt pick och pack och hänga på Svalbard någon vecka känns nu överraskande lockande.
Kolbarnet är egentligen del två i den här serien men det svenska förlaget har valt att ge ut den som del ett. Under våren kommer uppföljaren. Det märks ändå lite att det är del två, poliskaraktärerna tänker tillbaka på saker som hänt i förra boken och det kan göra det svårt att hänga med ibland.
Särskilt början av boken var sjukt spännande, och uppläsaren Angela Kovács gör det otroligt bra. Vissa partier i boken är dialog mellan barn, det imponerar också alldeles extra!
Vi kan alla enas om att bokens starkaste egenskap är miljöbeskrivningarna. Deckaren är trevlig och tickar på, men det är snön och minusgraderna som gör det. Det är det som gör att man vill lyssna vidare. Cecilia jämför med Elly Griffiths deckare, mysiga snarare än läskiga, och även om det inte finns isbjörnar i Norfolk där Griffiths huvudperson bor så spelar den karga naturen en stor roll även i den deckarserien.
Micke sammanfattar det hela med att säga att det är en bra bok – en fyra i betyg!
Vad tycker du?
2 comments
Skulle tro att er grupp som väljer ut böcker borde vara mer blandad, kvinnor och män i varierande åldrar. Och så undrar jag om ni som väljer böcker någonsin läser lyssnarnas recensioner. Och så är det det där med inläsare, det finns en som jag bara inte ut med, vid ett antal tillfällen har jag börjat lyssna på en efterlängtad bok och blivit tvungen att avbryta på grund av denna uppläsare som inte läser boken utan ägnar sig att tolka den. Jag har sett i recensionerna att vi är en hel del personer som reagerar på samma sätt som jag.
Hej Gun,
Det är ganska blandade grupper men alla här på Storytelkontoret har inte alltid möjlighet att vara med i bokdiskussionerna. Vi får jobba på det!
Självklart! Vi brukar ofta läsa recensioner av våra ljudböcker. Alla tycker olika och vi försöker variera inläsare men många gånger vinner favoriterna. Alla förlag gör olika. Har du tips på hur vi kan bli bättre får du gärna skicka dessa till vår kundtjänst: support@storytel.se. Önskar dig en fin måndag, Michelle