Första gången jag bantade var i högstadiet. Jag och min bästa kompis bestämde oss för att fasta. Det gick inte så bra. Vi gillade varken potatisavkok eller buljong utan fastade på flytande aprikosnektar som vi tyckte var jättegott. Någon större viktminskning blev det inte.
Efter det har jag provat flera olika bantningsmetoder. Jag har gått ner, sedan upp igen. Ner igen, upp igen. Och så ner och upp igen. Och så vidare. När jag tänker efter har jag nog bantat halva mitt vuxna liv.
Det var det här jag ville skriva en roman om, på ett underhållande sätt – om hur mycket tid, energi och pengar jag och många andra kvinnor lägger på att banta. Jag har läst någonstans att sju av tio svenskar vill gå ner i vikt. Jag tror att det framför allt är kvinnor. Och det är kanske inte så konstigt, för om man blir smal blir man ju inte bara snyggare, utan lyckligare också, eller?
Romanen heter ”Lyckostarnas klubb”. Huvudpersoner är Jenny, 30, Lotta, 39, och Bibi, 60. Jenny är copywriter på en reklambyrå, Lotta jobbar som nyhetsredaktör på teve, Bibi är marknadschef på ett bokförlag.
De har alla tre superkoll på sina jobb, men inte lika bra koll på vikten. De lär känna varandra på bantningssajten Smaldirekt.nu när de inser att de har kärleken till ostbågar gemensamt. Jenny, Lotta och Bibi träffas och bildar Lyckostarnas klubb och hjälper varandra att gå ner i vikt, men också med viktiga beslut i livet. Till slut leder en träff med Lyckostarnas klubb till att faktiskt en ostbåge åstadkommer den mest oväntade förändringen i deras liv.
Hur är det då med min egen vikt just nu?
Jo, efter en tid uppåt är den på väg ner. För några veckor sedan började jag banta igen. Men målet är inte ”Beach 2016” utan ”Better health 2016”. Ju äldre jag blivit, desto mer har jag insett att det viktigaste med att gå ner i vikt är för att jag mår bättre. Men bara för att jag blir smal uppnår jag inte Den Stora Lyckan.
Den här gången hoppas jag kunna behålla den lägre vikten. Det borde inte vara så svårt. Det enda som behövs är ju lite karaktär, eller?
Jag har dedikerat ”Lyckostarnas klubb” till alla ständigt bantande kvinnor där ute. Nu vet ni varför.
Jag är en av er.
//Elisabeth Andersson, författare till ”Lyckostarnas klubb”.
