Vad skulle du göra om du misstänkte att din partner, din förälder eller, ännu värre, ditt barn hade begått ett mord? Hur skulle det kännas om du själv blev anklagad för att ha dödat någon? Eller om du som anser dig vara en hederlig och rättskaffens person blev så desperat och till bristningsgränsen pressad i en situation bortom all din föreställningsförmåga att du skulle ta livet av en annan människa?
De som blir inblandade i händelser kring ond, bråd död – som misstänkta, som offer eller som förövare, de som själva misstänker en nära anhörig – det är dem jag skriver om. Det är de människorna som intresserar mig när jag går och fantiserar på mina långpromenader eller sitter framför datorn och knåpar ihop berättelserna. Hur skulle du eller jag reagera? Vi som lever ett till synes fridfullt och stillsamt liv i en, åtminstone för min del, idyllisk småstad långt bort från New Yorks undre värld. Vi som inte känner några gangsters eller knarksmugglare. Vi som aldrig träffat på några maffiabossar eller seriemördare. Vi som lever ett, som vi tycker, normalt och skötsamt liv och tror att vi aldrig ska dras in i härvan kring det mest förfärliga brott av alla – mord.
Vad är vi människor beredda att göra för att skydda dem vi älskar eller oss själva när det vi värderar högt i våra liv hotas på ett eller annat sätt? När anseendet står på spel, när skuld och skam blottas, när fasaden rämnar?
Om allt detta handlar min debutbok Där ingen vind blåser som nu kommer som ljudbok, något jag är väldigt glad över. De övriga av mina hittills fyra kriminalromaner finns redan som ljudböcker och även i dem följer man i första hand de inblandade personerna och polisutredningen finns enbart i periferin. Alla berättelserna utspelar sig i Härnösand men 
några scener i två av böckerna tilldrar sig Stockholm där jag är född och uppvuxen.
Så här skrev Lotta Bergström, recensent på Hallands Nyheter, när Där ingen vind blåser kom ut: ” … en tät och mörk historia som delvis utspelar sig i skolmiljö. I centrum står Carin, medelålders, frånskild, sjukskriven lärare som balanserar på gränsen mot depression. När en av hennes elever försvinner ställs situationen på sin spets. Hur mycket har Carins släpphänthet i klassrummet bidragit till vad som visar sig handla om mord och svårartad mobbning? Både i nutid och dåtid. Annika Sjögren är en utmärkt personskildrare. Hennes figurer känns levande och trovärdiga. Den enerverande och självupptagna Carin, den mobbade Eva, den välmenande men otillräcklige styvfadern Jörgen, Lars som kanske tycker om småflickor mer än han borde. Villasamhällets klaustrofobiska struktur där alla tycker sig veta allt om alla. Det här scenariot kan Annika Sjögren på sina fem fingrar. Hon skriver också med stor empati …”
En annan recensent, Maria Neij på Östgötacorrespondenten, uttryckte sig så här: “Det är inte ofta man läser en sådan mogen debut som Annika Sjögrens. ‘Där ingen vind blåser’ är en välskriven thriller med utmärkta miljöskildringar och flera personporträtt som inte bara är välgjorda, utan verkligen stannar kvar en lång stund efter läsning. På ytan rör vi oss bland alldeles vanliga människor i Härnösand med omnejd. Men även vanliga människor har hemligheter, tillkortakommanden och skam- och skuldkänslor, och på ett sofistikerat sätt väver Sjögren samman sina fiktiva skapelsers liv i en tragisk men tät historia.”
Efter de orden hoppas jag att du blivit riktigt sugen på att lyssna. Mina böcker är fristående från varandra och kan läsas eller lyssnas på i vilken ordning som helst. De övriga heter Som glöd blir till aska och handlar bl.a. om en man som blir misshandlad av sin hustru, Ur havet stiger vågorna där en kvinnlig rektor begår ödesdigra misstag både privat och yrkesmässigt och Allt vad marken gömmer som skildrar en man som lever lite i utkanten av samhället och minns fasansfulla händelser från sin barndom.
Jag får ofta frågan varför jag skriver just deckare. Då brukar jag önska att jag hade ett bra och snitsigt svar på det. Men det har jag inte. Jag bara vet att jag är en insnöad deckarnörd. Har alltid varit och kommer alltid att förbli.
/Annika Sjögren
