För alla er som älskar Hungerspelen och saknar Katniss – här har ni en annan actionfylld dystopi. Den här gången ska 12 ungdomar spela Spelet som kommer avgöra om världen kommer finnas kvar eller inte. Det är hårt, snabbt och rått. Häng med!
Michelle: Det här är verkligen en bok för dig som gillar berättelser med ett gäng ungdomar som måste ta sig förbi olika hinder där kärlek, svek och oförutsägbara tvister sätter käppar i hjulet. Denna beskrivning passar in på böcker som Hungerspelen, Red Queen, Maze Runner, Ceremonin och många fler. Till en början kan det kännas svårt att komma in i berättelsen då det är mycket att ta in – alla spännande karaktärer och miljöer. Men håll ut! Det blir bättre och du förstår snart vilka som är huvudkaraktärerna på riktigt. Detta är del 1 av 3 och jag är minst sagt nyfiken på fortsättningen!
Mia: Den här påminner mig om många dataspel, att motståndare möts i ett ödesdigert spel där bara en kan överleva. Och i en spännande miljö, vilket här är kända och okända historiska platser över hela världen. Lite många karaktärer att hålla reda på i början, men det är intressant att följa dem och förstå hur deras olika bakgrunder påverkar deras inställning till spelet.
Angelica: Till en början känner jag mig mest förvirrad – ska jag hålla reda på alla dom här karaktärerna? Men sen lossnar det och jag klamrar mig fast vid vissa och börjar känna med dom. När man väl kommit dit så är det inte svårt att fortsätta lyssna, man vill ju veta hur det går! Det här är en berättelse för oss som behöver lite mer action i livet, för det här är fartfyllt.
Karin: Jag har lite svårt att hänga med i den här boken, det kan jag erkänna. Det är många personer, många namn och många platser. Men det är inte hela världen om man inte har stenkoll på exakt allt, berättelsens rörelse är som en stor gemensam våg där alla karaktärer och specifika händelser rör sig åt samma håll. Och det är lätt att skilja ut de karaktärer man känner mest för. Den som står ut mest för mig är Ann (stavning?), som för övrigt är en kille, och som till skillnad från de flesta andra är mentalt instabil, med ticks och tvångstankar. Han fastnar hos mig som sårbar och mänsklig i all sin brutalitet. Jag tycker också det är intressant att alla, trots samma uttalade uppdrag – att vinna det här “spelet” och rädda sin egen ätt – har så olika inställning till uppdraget och olika sätt att närma sig det. Det är spännande men så sorgligt alltihop, varför ska vi människor försätta oss i sådana här idiotiska situationer. Varför kan inte alla få vinna och så kan man dela tårtan, som i Bamse? Men End Game är inte Bamse.
Jenny L: Det känns som om det här är en sån där bok som man antingen lägger ifrån sig rätt snabbt eller fullständigt älskar. Det är våldsam, actionfylld fantasy i Hungerspelen-anda, men med lite mer … komplicerat upplägg, med tolv huvudpersoner istället för en enda Katniss (<3) och ledtrådar bestående av långa sifferkombinationer eller skrivna på främmande språk. Lite mer tuggmotstånd helt enkelt, men kommer man väl in i den, jamen då blir man helt fast.
