Döden, döden, döden …

Mikaela Bley – aktuell med spänningsromanen Liv, den andra boken i serien om den egensinniga TV4-journalisten Ellen Tamm – en fristående fortsättning på Lycke som kom ut 2015. Serien om Ellen Tamm är nu såld till 11 länder.

Varför skriver jag deckare? Vad pågår i mitt huvud egentligen? Varför är jag så besatt av döden och mörka historier? Är det för att det är kommersiellt gångbart eller för att jag har egna mörka sidor som måste ut?

Jag har alltid hyst ett starkt intresse för mörka historier, brott och döden. När mina vänner tittade på Beverly Hills 90210, tittade jag på dokumentärer om brott. Och som vuxen läser jag hellre förundersökningar än bläddrar i glossiga magasin – varför? Jag bearbetar saker ur mitt förflutna och sådant som skrämmer mig. Jag skriver för att jag vill försöka förstå och hitta nyanser till det goda och det onda. Självklart skriver jag för att underhålla – men jag vill också väcka tankar och frågor. Jag ger inga svar, men hoppas att mina historier får dig att fundera, reflektera och känna.

Igenkänningsfaktorn i det vardagliga gör att du enkelt kan relatera till mina historier, även om du inte själv har upplevt just det som beskrivs. Och det vi kan relatera till, känner vi för. På många sätt är också det vi i någon mening kan begripa och känna igen så oerhört mycket mer skrämmande än fantasifoster och splatter. Närheten till det verkliga är påträngande. I Lycke gestaltas t ex detta av att en 8-årig flicka försvinner spårlöst från allmän plats – något som förhoppningsvis har drabbat ytterst få som läser boken, men som varje förälder ändå kan relatera till. Blotta tanken väcker ett helt register av skräckkänslor till liv. Något händer med oss.

Familjen är central i mina historier. Alla har vi en familj, oavsett om vi tycker om den eller inte, så har den format oss. Hat och kärlek tangerar ofta varandra i en familj och det gör det så komplext och intressant att skriva om.

I både Lycke och Liv kommer du att misstänka i princip alla karaktärer vid något tillfälle och du vet aldrig vem du kan lita på. På ena sidan kanske du sympatiserar med en av karaktärerna för att på nästa sida kanske tycka illa om samma person. En slags hatkärlek uppstår och jag tror att du som läsare ofta kan identifiera dig med båda sidor. De är flerdimensionella och mänskliga. Precis som du och jag.

Jag läste någonstans att när Astrid Lindgren ringde till sina systrar inledde hon ofta med att rabbla döden tre gånger för att effektivt rensa bort det mörka – för att sedan bara kunna fokusera på det positiva under resten av samtalet. Jag fastnade för det. Kanske är det samma för mig. Jag skriver och gräver ner mig i mörka historier för att sedan möta blicken med omgivningen och le.

Många frågar mig om jag och Ellen har mycket gemensamt. Det har vi. Mer än vad jag kanske hade tänkt mig när jag började skriva hennes historia. Vi är båda besatta av döden.

”Döden, döden, döden”, skrek Ellen och slog med händerna på ratten.

Ellen Tamm upprepar samma ord som Astrid Lindgren när hon försöker mota bort mörka minnen som tränger upp till ytan. Ellens förflutna påverkar henne dagligen i såväl arbetslivet som privatlivet. I Liv lämnar Ellen Tamm Stockholm för att åka till sitt föräldrahem i Sörmland. Hon kan inte längre fly från det förflutna och de mörka minnen som väcktes till liv när hon rapporterade om fallet Lycke i början av sommaren. Nu ska hon tillbaka till platsen där allt började, när hon var åtta år och hennes tvillingsyster dog. På vägen dit stannar hon för att tanka och får höra om en kvinna – Liv – som har hittats brutalt ihjälslagen. Ellen börjar nysta i den döda kvinnans öde och ju mer hon börjar gräva i vad som hänt, desto mer inser hon att småstadsidyllen rymmer mörka hemligheter och att det är mycket som inte är som det verkar. Inte minst när det gäller henne själv och systerns död.

Du behöver inte vara besatt av döden för att läsa eller lyssna på mina böcker. Men om du tycker om att känna, tänka och fängslas av spänning till sista sidan så ska du lyssna på eller läsa serien om Ellen Tamm.

Trevlig lyssning/läsning!
xoxo
//Mikaela Bley