En av årets stora spänningsromaner har helt klart varit Änkan av Fiona Barton. Det har snackats om den här boken och den har hyllats till skyarna. Vi var ju därför tvungna att kolla om den höll hela vägen. Lyssna du med!
Alex: Jag älskade den här boken! Änkan handlar om ett gift par som får hela sin värld upp- och nervänd när maken Glen blir anklagad för ett hemskt brott. Frågan man ställer sig genom hela boken är; vet hustrun om Glens mörka hemligheter?
Om du är typen som gillar att man aldrig riktigt säkert vet vem som är skyldig, så är detta en perfekt bok för dig.
Jag gillade att berättelsen började dramatiskt då maken Glen blir påkörd av en buss. Det påminner lite om hur tv-serie avsnitt börjar. I början av ett avsnitt så får man se något som utspelar sig i framtiden, sen handlar resten av avsnittet om hur det ledde till den händelsen. Det är ett bra sätt att få läsarens uppmärksamhet.
Jenny Z: Läser väldigt sällan spänningsromaner, men efter Kvinnan på tåget har jag blivit lite mer öppen för genren. Änkan är lika bra, men på ett annat sätt. Där Kvinnan på tåget är gastkramande på ett fartfyllt sätt, är Änkan krypande obehaglig. De olika berättarperspektiven kompletterar varandra på ett snyggt sätt och Barton lyckas med konststycket att väva samman en historia i olika tidsperspektiv utan att det blir alltför snurrigt för lyssnaren/läsaren att hänga med.
Micke: Det här var nog den mest spännande spänningsromanen jag läst i år. Fantastiskt välskriven. Skildringen av den brittiska sensationsjournalistkåren är skrämmande trovärdig.
Maja: Trots att handlingen bitvis är mer förutsägbar än vad jag väntat mig gör Bartons berättarstil att spänningen håller i sig. Jag hade ändå gärna sett att det gick undan lite mer i inläsningen, vet att Anna Maria Käll är en favorit hos många men tyvärr inte min kopp te – i alla fall inte den här gången.
Ellen: Den riktiga nagelbitaren i Änkan var inte jakten på den skyldiga – utan min farhåga boken igenom var att författaren Fiona Barton inte skulle lyckas sy ihop den berättelse som hon så elegant lagt fram för oss. Visst måste det finnas en ynka lös tråd? Jag riktigt väntade på det snedsteg som skulle göra att trovärdigheten ramlade samman. Men det snedsteget kom aldrig. För en ovan spänningsläsare var Änkan en ögonöppnare. Det är inget med Bartons spänningsrecept som är enkelt då hon lyckas varva tid och perspektiv och få det att kännas fullkomligt förståeligt, något som så få andra författare klarar av. Obehaget att få befinna sig i huvudet på en person som kan vara fullkomligt från vettet följer läsaren boken igenom och sätter perspektiv på vad galenskap faktiskt är.
Emma: Jag älskar när författare lyckas ta ett helt nytt grepp på ett välbekant tema! Här följer vi ett ett kidnappningsdrama ur ett anhörigperspektiv där den brottsanklagades fru får komma till tals. Och det ska visa sig att hon har en hel del att berätta om sin man. Även om boken handlar om ett brott hittar du dramatiken djupt nere i karaktärernas psyken snarare än de händelser som inträffar under berättelsens gång. Barton lyckas dessutom teckna ett nyanserat och sympatiskt porträtt av en journalist som jagar de stora rubrikerna och på samma gång skildra den engelska skvallerpressens cynism, ett uppdrag som borde vara omöjligt. Hatten av, Fiona Barton!
Anna: Jag tyckte mycket om den här boken! Den var komplicerad på ett lätt sätt och väckte en massa tankar om vem eller vilka som blir offer i en brottsutredning med efterföljande mediadrev.
Huvudpersonerna skiftar mellan att vara tilltalande och osympatiska och författaren planterar ut små snillrika ledtrådar både till själva storyn och till karaktärernas personligheter som hon sen använder vid oväntade tillfällen. Anna Maria Käll läser (som vanligt) med full inlevelse och trovärdighet och passar perfekt till den här boken.
