Ibland letar vi i arkiven efter böcker som vi tror att vi kommer tycka om. Så var det med De norrbottniska satansverserna. Tyvärr hade vi inte tid att sätta oss ner och diskutera men vi gjorde allt över mail istället. Här följer vår korta, kärnfulla mailkonversation. Vad tyckte du som lyssnat om boken?
Angelica: Hej gänget! Nu har jag lyssnat klart på De norrbottniska satansverserna av Ronny Eriksson och Lasse Eriksson. Älskar uppläsningen. Vad tyckte ni?
Emilie: Jag blev verkligen glatt överraskad när jag började lyssna då den bjöd på så mycket ironisk humor. Även fast jag efteråt inte kan sätta ord på vad den faktiskt handlar om kommer uppläsningen ligga kvar hos mig länge då den var i en klass för dig. “Fakta” blandades med minnen, musik och ordkunskap. En annorlunda men härlig bok som jag gärna lyssnar på igen – för den var ju även härligt kort! Vad tycker ni andra?
Bia: Samma här! Väldigt bra läst faksimilutgåva(!) av icke-bröderna Eriksson och Torgny Lindgren. Som jag förstår boken försöker den bland annat leda i bevis att Piteå är alltings utgångspunkt och mitt. Allt kommer egentligen från Piteå. Den kändes vinglande och ålderdomlig, lågmäld och samtidigt burdus. Möjligen lite studentikos humor men passar oss som gillar det absurda. “Alla kan bli Pitebor. Det är inte lätt men det går.”
Micke: Detta var onekligen en härlig ljudboksupplevelse! Även om själva humorn stundtals är lite väl studentikos för min smak så är jag på det stora hela nöjd och skrattade högt flera gånger. Boken handlar väl som sagt om Piteå, eller snarare de människor som bor där och deras mycket speciella och (enligt författarna) högst beundrandsvärda lynne. Pitebon beskrivs som en envis, stolt och mycket ambitiös varelse med en gnutta storhetsvansinne. Äre någon som känner en pite-bo som kan bekräfta?
Vidare så är ju boken väldigt speciell i sitt format. Uppdelad i korta episoder där det som sagt blandas fritt i både innehåll och stil. Detta förstärks av att inläsningen är uppdelad mellan författarna. Båda gör det mycket bra men jag tycker ändå gästinläsaren Torgny Lindgren är i en klass för sig och deepisoder som läses av honom är också dem jag tycker är både både bäst och roligast!
Angelica: Jag känner ingen Pitebo (vad jag vet?) så kan inte bekräfta detta, men någon annan kanske kan? Hur är Pitebon? Jag håller med om Torgny, det är ju något speciellt med honom som gör en alldeles varm i hjärtat tycker jag!
Emilie: Jag känner inte heller någon Pitebo. Men som de även säger behöver man kanske inte vara från Piteå för att kunna räknas som en Pitebo då det mer kan ses som ett sätt att vara och leva. Och tänker man så kan jag nog säga att jag känner en del Pitebor, då beskrivningen “en envis, stolt och mycket ambitiös varelse med en gnutta storhetsvansinne” kan gå att tillämpa på en hel del norrlänningar. Dock märks det inte så tydligt på dem då de oftast heller inte pratar i onödan. Som de säger: “Pitebor finns överallt!”.
Bia: Ja de gör sig ju liksom till talesmän för oss(?) som ibland kan vara lite svårpratade och upplevas som kärva. Ich bin ein pitebo, ungefär.
