Kan man skriva en bok på 21 dagar och är Tick Tack baserad på verkligheten?

Sex veckor kvar …

Första gången jag fick höra talas om formatet Originals på Storytel så fnittrade mina fingrar. Det var verkligen kärlek vid första öronkastet och när min förläggare Anna frågade om jag kunde vara klar inom någon månad skrattade jag, men inte hon. Hon var fullständigt allvarlig.

”Självklart kan vi senarelägga releasen men det vore bra om du kunde fixa det.”
”Absolut, no pressure”, sa jag och satte mig ned. Storyn hade jag ju redan, både synopsis, kapitelindelningen och pilotavsnittet. Min nemesis Herr Prokrastinering satte sig på min axel …

Trettio dagar kvar …

Ska bara kolla på Facebook först.
Och nyheterna.
Och Walking Dead.
Hade jag inte fått mejl också?

Tjugoåtta dagar kvar …

Min agent Marthina var nervös. ”Har du börjat än?”
”Nä, men snart. Ska bara …”
”Men för helvete …” viskade hon per mejl.

Sådär höll det på i en vecka och när det var mindre tre veckor kvar till deadline började jag. Hur svårt kan det vara liksom? Jag skriver ju ändå flera böcker per år som spökskrivare …

Tjugoen dagar kvar …

Det var inte svårt och tack vare att det var tajt till deadline blev det dessutom ett högre tempo i storyn vilket passar ljudboksformatet. Båda säsongerna är skrivna på tre veckor.

Men sedan ska jag ju ärligt säga att det tillkommer tid. I tankearbete när jag planerar storyn, och efteråt, med testläsare, förläggaren och redaktören. En bra bok har alltid ett bra team bakom sig. Och ljudet av pisksnärtarna från förläggaren, redaktören och min agent hjälpte.

Efter att boken blivit en succé, med över 117000 lyssningar, kommer frågorna, och speciellt två stycken: Kan man verkligen skriva en bok på 21 dagar är den vanligaste. Och ja, det kan man. Till att börja med är inspiration en myt. Har man struktur i form av en tydlig synopsis och en kapitelindelning går resten av sig själv och myten om skrivkramp lika död som . Jag skriver i snitt 25000 tecken inklusive mellanslag per dag, vissa dagar 50000 tecken. Vissa författare gillar att skriva långsamt, alla är olika och allt det där men det går att träna upp snabbheten. Jag tror att med den digitala nya världen så behöver en del författare förändra sitt tankesätt och följa med utvecklingen. Snabbast vinner … oftast. Och Storytel visar på många sätt vägen med blåslampa och insparkade dörrar, även om inte alla gillar förändringen det innebär. Vi måste även inse att framtiden springer bredvid oss, på gott och ont, men mest gott.

Den andra frågan är om de karaktärerna som är med i boken finns på riktigt och om vissa delar är självupplevda. Och ja, hälften av storyn är baserad på en, eller snarare, min verklighet fast med en twist. Vi kan väl säga att jag har en del goda vänner som smyger omkring i den undre världen, och jag har besökt den ibland, vilket är tacksamt när man ska skriva om den även om jag lämnat den för ett bra tag sedan. Vissa händelser har hänt på riktigt och en del karaktärer är byggda på verkliga människor men jag har förändrat dem som personer och självklart skarvat en del händelser. Så även om en del tror att de vet vilka de är så är det inte alltid så.

Samma sak med militärdelarna. Jag har jobbat med en del personer från det som tidigare hette SSG och sedan är jag bra på research, och har specialister som testläser. Allt är på låtsas men med ett par smulor av sanningar.

Och till slut får man inte glömma att uppläsaren, i mitt fall Oscar Skagerberg, höjer storyn en eller två nivåer, och gör den mer trovärdig och spännande. Originals är som att läsa en film.

Just nu har jag planerat klart säsong tre och funderar på säsong fyra och fem. Jag hoppas verkligen Tick Tack fortsätter att vara populär så Tick tack får leva vidare. Och det händer saker med Tick Tack. Hemliga saker som jag hoppas ni får veta snart …

PS: Det här blogginlägget tog fem minuter att skriva. 

//Leffe Grimwalker