The man in the maze utkom för första gången 1969 och handlar om Richard Muller, en eremit som levt i en dödlig labyrint i nio års tid på en öde planet. Vi var sugna på en klassisk scifi-roman och blev så klart nyfikna!
Sandra: Richard Muller, en bitter man, har levt ensam i nio år i en dödligt farlig labyrint stor som en stad på en öde planet. En grupp jordbor kommer och stör hans frid för att rekrytera honom, då Muller tydligen är den enda personen som kan rädda mänskligheten.
Längs vägen får vi veta vad Muller varit med om som lett honom till valet att bli eremit. Han känner sig förrådd av mänskligheten och den stora frågan är om han verkligen bryr sig om en mänsklighet som han inte längre känner sig vara en del av. Boken är berättad ur tre mäns perspektiv, som alla har sin egen moral och tycker sig göra “det rätta”.
Jag blev rätt hooked och lyssnade klart boken på två dagar, såklart på dubbel hastighet. Så för mig var det en snabb och lätt lyssning, som väckte en del tankar, precis sådär som bra Sci-Fi ska göra. Men jag tror säkert att boken kunde mått bra av att vara lite kortare och jag valde också att blunda lite (med öronen) för en del problematiska partier som skvallrar om författarens kvinnosyn och det faktum att boken trots allt skriven för snart 50 år sen.
Bea: Lite äldre sci-fi är inte riktigt my cup of tea, mycket kan bero på den hemska kvinnosynen. Och visst, den tittar fram även i The man in the maze men inte såpass att boken inte går att lyssna på. För det gör den. Om du precis som jag skyr gammal sci-fi tycker jag den här boken ändå är värd en chans.
Evelina: Jag minns att jag för många år sedan läste en kort berättelse om ett barn som gick vilse i skogen. Anledningen till att jag minns den starkt än idag är hur väl den lyckades få mig att känna den skräck som barnet kände inför insikten om att hon plötsligt var ensam och hjälplös.
Protagonisten i The Man in the Maze är långt ifrån hjälplös men han är mycket, mycket ensam. Förutom det faktum att han är fullständigt isolerad känner han sig dessutom främmande inför hela mänskligheten. Han vill inte att någon ska leta efter honom samtidigt som han verkar vilja bli funnen. Denna inre konflikt och den ensamhet som existerade genom hela boken var gripande och det jag kommer att minnas framförallt.
Jill: Jag var inställd på att ge boken en chans trots att jag kände att det kanske inte skulle vara min kopp te, men det slutade ändå med att jag inte lyssnade färdigt. Min bild är nog därför inte särskilt rättvis, men det som gjorde att det inte funkade för mig (tror jag) var att jag hela tiden zoomade ut från en vad jag uppfattade det som monoton inläsning. Tappade intresset innan det hann bli intressant (kanske?) trots att handlingen egentligen inte var dålig på något sätt. Är nog för otålig för att lyssna på den här typen av böcker.
Jenny Z: The man in the maze påminner mig lite om Richard Mathersons I am legend och Ray Bradburys Fahrenheit 451. Det är något i hur karaktärerna uttrycker sig, hur de förhåller sig till sin omgivning som ensamma, starka överlevare. Tyvärr tycker jag inte att det här är riktigt lika bra som dessa moderna klassiker. Jag stör mig alltför mycket på avsaknaden av mer komplexa kvinnliga karaktärer och kan inte riktigt förlika mig med tanken på att de inte har en större betydelse än vad som skildras. När en kvinna enkelt kan ersättas av en timid och tillmötesgående ”female cube” så känns det rätt hopplöst ur feministisk synvinkel. Men det finns delar av berättelsen som ändå intresserar mig. Bland annat hur han skildrar sina karaktärers utseendefixering och rädsla för att åldras och den stora frågan om tanken på att offra enskilda individer för att rädda mänskligheten i stort. Att få en inblick i hur författare under sent 60-tal valde att skildra framtiden är även det intressant och kan verkligen vara en anledning i sig att ge denna scifi-skildring en chans.
