Många på Storytelkontoret älskar boken Den hemliga historien av Donna Tartt, när vi då hörde talas om en bok som liknar den här hyllade berättelsen så var vi ju så klart tvungna att kolla in! Och nog blev vi positivt överraskade.
Anna: Att återvända hem till sin barndomsstad och konfronteras med sin ungdoms mörker är ett väl beprövat knep för att kickstarta en historia och det är precis så den här boken börjar. Här tvingas huvudpersonen hem till mamma i Skåne, arbetslös och nydumpad. Han bestämmer sig för att skriva en bok om det som hände honom och hans studiekamrater, tolv år tidigare då en av dem blev dömd för mordet på en omsusad författare.
Det är helt enkelt att alldeles underbart upplägg! Författaren får med allt man kan önska sig i form av studentnostalgi, ungdomar som skapar sig en ny identitet, en sprakande ledare för studenterna att följa, sex, alkohol, drömmar och ond bråd död. Dessutom ironiserar Edvardsson lagom vasst kring det blodiga allvaret och romantiken runt författandet, det blir pricken över i för den här oemotståndliga bokpärlan!
Alex: Zackarias börjar studera på en skrivarutbildning i Lund 1996 där han träffar Adrian, Betty och Fredrik. Vännerna hade en speciell relation till varandra, men de hade alla ett gemensamt intresse; skrivandet. En dag blir Adrian åtalad för mord på den legendariska författaren Leo Stark. Efter 12 år så åker Zackarias tillbaka till Lund för att skriva en roman om vad som verkligen skedde.
Han intervjuar sina gamla klasskompisar och hemligheter kommer fram till ytan och det Zackarias får svar på visar sig inte vara så som han minns det. Boken har två parallella handlingar där en utspelas i den skrivna romanen och en i nutiden. Det jag verkligen gillade med En nästan sann historia var att Mattias knöt ihop de två parallella handlingarna så snyggt i slutet.
Jenny Z: Jag tillhör den lilla skara som inte är överförtjust i Donna Tartts Den hemliga historien. Missförstå mig inte, jag gillar den, men tycker det blir lite för mycket navelskåderi och upphöjning av en akademisk miljö som känns elitistisk på ett ganska ohärligt sätt. I En nästan sann historia får jag massor av det jag gillar med Tartts moderna klassiker, men den har ett lager av humor och självdistans som gör att jag kan grotta ner mig i miljön och personerna (som ofta är härligt osympatiska) utan att bli helt uttröttad. Speciellt också med tanke på att den är exemplariskt kort i förhållande till Tartts tegelsten.
Emma: När jag hörde att En nästan sann historia liknats vid en av mina favoriter, Den hemliga historien av Donna Tartt, tänkte jag: ajajaj, det här är bäddat för för besvikelse. Till min stora glädje lyckas Mattias Edvardsson överträffa mina förväntningar med råge! Det är välskrivet, lätt att hänga med i, spännande, roligt och dessutom lyckas han muta in en egen plats i aka-porren, alltså berättelser som utspelar sig i, och gärna romantiserar, den akademiska världen (tänk skoluniformer och internat). Lysande, Edvardsson!
Angelica: Ni vet när man ramlar över böcker som man vet att man kommer tipsa alla man känner om? Det här är en sån bok. Jag fullkomligt älskar den, inte bara storyn men också språket. Det här är en välskriven bladvändare och en perfekt sommarbok!
