Jag fick idén till Familjehemligheter när jag jobbade som kriminalreporter på Expressen, sommaren 2002. Det var en hektisk sommar, jag var ny som journalist och ny på Expressen.
Det var mycket med den miljön som var som en film. En kvällstidningsredaktion är overklig på något sätt. Inte glamorös alls – även om folk kanske tror det – mest väldigt hårt arbete och mycket kompetenta kollegor. Men tempot, jäklar. Nästa morgon kunde ens story vara på löpsedlarna. Man kunde ha hittat något som ingen annan tidning hade. Eller man kunde ha gjort bort sig totalt. Missat bollen. Det var vinna eller försvinna, varje dag. Och så var det ju ämnet jag jobbade med som trängde in under huden.
Att försöka förstå ett brott är fascinerande, kanske för att det är extrema situationer som både offret och gärningsmannen hamnar i. Men det är situationer vi alla kan relatera till. Svartsjuka, hat, girighet. Eller bara att något går väldigt snett mellan två människor.
Sedan har vi frågorna om hur brottet gick till. Det finns alltid vissa fakta som är kända, andra inte. Man kan gräva ner sig i detaljer, tyda och tolka. Rekonstruera det exakta förloppet, minut för minut.
Och så utgången. Döden. Den gör alltid intryck.
Jag känner mig hemma bland dem som rör sig efter mörkrets inbrott. Bögarna, busarna, hororna och torskarna. Festprissarna. Och så snuten förstås. De som jagar om natten. Det fanns aldrig någon tvekan om att min berättelse skulle handla om dem. Och självklart skulle det hända i Stockholm. Jag är född här och vet ingenting om någon annan stad i Sverige.
Jag tog det jag hade, fragment av händelser ur mitt eget liv, kunskap om brott, människor jag hade träffat eller bara sett på håll. Platser jag kände både innan och utan. Och så började jag fantisera. Nästan allt i min deckare bygger på verkligheten, precis som ett reportage, men omformat till en helt fiktiv berättelse. Jag slängde allt i en gryta och lät det stå och puttra och sjuda, tills det fick sitt eget liv.
Nu har min berättelse fått liv på ett nytt sätt eftersom den alldeles nyligen har släppts som ljudbok, inläst av Fredde Granberg. Den kan följa med dig på din väg, från jobbet, krogen, shoppingrundan eller ett hemligt möte.
Kanske är du också en av dem som jagar om natten? Min berättelse är en hyllning till dem. Men för somliga av dem slutar det illa.
//Niclas Ericsson
