Gästblogg: Kristin Emilsson om “Allt du önskar”

En galen idé som blev en bok … som blev tre

Tänk om en helt vanlig kvinna med man, barn och villa, plötsligt och av misstag råkade skaffa sig ett dubbelliv. Ett dubbelliv komplett med egen lägenhet, jobb i en second hand-butik och en ung älskare. Hur skulle det kunna gå till? Vad skulle hända – och framförallt – hur skulle det sluta?

Så vandrade mina tankar en sen natt för snart sju år sedan. Det var bara ytterligare en i raden av många vakennätter tillsammans med en liten bebis, men också natten då jag för första gången träffade Amanda, en kvinna som gör just det – skapar sig ett dubbelliv av en slump. Inte anade jag då att Amanda och jag skulle bli goda vänner och att mina sömndruckna tankar så småningom skulle resultera i inte bara en – utan tre böcker om henne: Äta kakan och ha den kvar, Den som väntar och nu den tredje och avslutande Allt du önskar.

Den som har läst mina tidigare böcker vet att jag tycker om att sätta mina karaktärer i klistret. Och kanske är jag lite sadistiskt lagd, men jag gillar att se deras putsade fasader krackelera och titta på när de försöker städa upp röran som jag skapat. Så även i Allt du önskar. Visserligen är Amandas dubbelliv sedan länge avslutat, men dess efterverkningar är fortfarande högst påtagliga, inte minst när det kommer till relationen med ex-maken Erik och sonen Nils. För trots att Amandas liv på ytan är perfekt med ny kärlek, författarkarriär och takvåning så ligger den ständiga frågan kvar och gnager: Vem är egentligen pappa till Nils?

Mina böcker brukar beskrivas som ”feelgood” – det betyder att de varken innehåller bestialiska mord, medelålders kriminalkommissarier eller realistiska beskrivningar av Stockholms undre värld. Därmed inte sagt att de är rakt igenom sockersöta. Huvudpersonerna har sina fel och brister, de gör tvivelaktiga val, försätter sig i svåra situationer och upplever både lycka och motgångar. Min ambition är att mina böcker ska innehålla både humor och allvar, igenkänning och verklighetsflykt – gärna med en twist och alltid med glimten i ögat.

När jag nu knyter ihop Amandas berättelse är det faktiskt med en smula vemod. Hon har varit en stor del av mitt liv de senaste åren och jag har tillbringat mer tid med henne än med många av mina verkliga vänner. Samtidigt ska det bli skönt att ta farväl. Att skriva en fjärde bok om Amanda skulle innebära att jag måste trassla till hennes tillvaro på nytt och det har jag ingen lust med. Efter tre böcker tycker jag att hon har gjort sig förtjänt av lugn och ro. Och även om slutet kanske inte är det klassiskt lyckliga så tycker jag ändå att förutsättningarna för att hon ska få ett fortsatt lyckligt liv är goda. Jag hoppas att du som läsare och lyssnare ska hålla med.

Hör gärna av dig och berätta vad du tyckte till: hej@kristinemilsson.com

Foto: Anna Rut Fridholm