Jag har nära till barnet inom mig, och har tydliga minnen av hur det var när somrarna kändes oändliga och hur roligt det var att gå på tivoli med mina vänner. Jag minns också hur det kändes att vara rädd, ljuden i natten och skuggorna som vara svartare än mörkret självt. Och jag minns hur det var att tända ljuset igen, att möta tryggheten och hur det blev bra . Men också att när något har förändrats så har det gjort det för alltid, på ont och på gott.
Vi drömmer alla om något. Men tänk som drömmarna skulle fångas eller stängas in? Då skulle vi nog knappt kunna leva, misstänker jag.
Jag ville skriva om detta, och om nyckeln till det allra viktigaste, den som vi inte får tappa bort vad som än händer. Drömfångarna är en mycket spännande och humoristisk saga, men där finns också allvaret, för jag tror att sagan ofta kan säga oss något om hur det är att leva i verkligheten. Jag brukar säga att berättelsen på sätt och vis är verkligare än själva verkligheten. Vi behöver den goda berättelsen för att behålla hoppet, medkänslan och livsmodet.
Drömfångarna handlar om kompisarna Nicola, Amanda och Teo ska på sommarkollo på Barnens Bästa Ö. Det är en fantastisk plats med ett eget hemligt tivoli. Men snart märker vännerna att det är något som inte stämmer. Ön är inte ofarlig och tivolits åkturer har en egen vilja efter stängningsdags. Drömfångarna utspelar sig delvis i vår helt vanliga värld, men inte bara. Saker och ting blir mycket annorlunda när vännerna kommer till ön. Frågan är bara om de någonsin ska lyckas ta sig därifrån!
Till min stora glädjehar berättelsen lästs in på ett fantastiskt bra sätt av Viktor Åkerblom. Den passar lika bra både för unga lyssnare och för vuxna.
/Mattias Lönnebo, författaren.
Foto: Verbum
