En dag för två år sedan sa jag upp mig från jobbet på SVT och kastade mig ut i min dröm: att skriva en romanserie. Jag ville skriva om tantpower och revansch och började bygga historien om de omaka kvinnorna Alice och Sofia: Stygga flickor kommer till himlen.
Jag hade sett det så många gånger på nära håll – fantastiska kvinnor som underskattar sig själva. Som inte vågar ta för sig av livet och tvivlar på att de kan genomföra stordåd av egen kraft. Det hjälper inte att omgivningen ropar: Du kan! Du är ju bäst! Så många medelålders kvinnor svarar ändå: Nej, men inte kan väl jag? Det skulle väl aldrig gå? Det var DET jag ville skriva om. Om när det lossnar, för att man vågar.
Även för Alice och Sofia går det trögt i början. Men Alices nyfikenhet och Sofias ilska leder till att de sparkar varandra i baken, reser sig och ryter ifrån, alldeles ovetande om att de stoppat fingrarna i en härva som är farlig på riktigt. De startar en händelsekedja som blir mer och mer skruvad för att till slut bli en minutkamp om liv och död.
Det är en historia om mod och jävlar anamma men också om oväntad vänskap.
Det bästa med att skriva boken var att få ljuga ordentligt! Som f d journalist var det härligt att få strunta i allt som är sant och relevant och frossa i att skapa en historia där jag kunde ta ut svängarna ordentligt. Och jag tror kanske att det ibland är lättare att berätta riktiga och viktiga sanningar om man får ljuga lite.
Jag hoppas att denna första del ger mina lyssnare och läsare en skopa inspiration och empowerment, men också många skratt och nagelbitande spänning. ”Thelma & Louise goes Värtahamnen” som en läsare kommenterade.
Foto: AnnaCarin Isaksson
