Vi på Word Audio Publishing International (WAPI) har den här dagen stämt möte med en figur som vi inte vet så mycket om. Författaren som kallar sig Karl W Fields. På ett fik i ett dolt hörn och på avtalad tid möter vi honom. Vid första anblicken ser han ut att ha haft en hård kväll, han ser ut som en yngre version av Kapten Haddock där han sitter i polotröja och en sliten brun manchesterkavaj:
– Jag skulle gett f-n i den där sista whiskyn i natt, skrockar han och lägger i sex sockerbitar i en stor mugg svart kaffe, rör om så att det rasslar i muggen. Han fortsätter:
– Jag satt och lyssnade på Ramones inatt och plötsligt var flaskan med Bourbon tom… Var det förresten någon som följde efter er hit? Han sträcker sig och ser ut mot gatan och mumlar något ohörbart samtidigt som han rör i kaffet.
– Hur fick du idén till Panamadoktrinen? frågar vi lite försynt.
– Jobbade med ett liknande manusprojekt i Hollywood och hade idén klar för en serie böcker redan för tio år sedan. Jag hade dock inte möjlighet att skriva klart just då så det fick bli nu istället.
– Beskriv vad boken handlar om.
– Panamadoktrinen är tänkt som en första del i en bokserie om en ex Navy Seal som heter James ”Doc” Conway och som är på flykt sedan tio år när storyn inleds. Han har varit en del av ett hemligt psykologiskt experiment i USA och har avslöjat oegentligheter som gör att han har ett pris på sitt huvud. En ganska rafflande story om jag får säga det själv.
– Hur länge var du i Hollywood?
– Sju år, men jag fick sticka hem när jag blev indragen i en jobbig härva som handlade om filmrättigheter. Det kom till en punkt där jag kände mig hotad. Sålde allt jag hade och flyttade hem till trygga Sverige igen säger Karl och tittar ut mot gatan som om han väntade sig att få syn på en bekant.
Han reser sig oväntat och ursäktar sig:
– Måste ta hand om lite affärer nu, trevligt att råkas!
Vi ser när Karl lämnar fiket, han går ut och strax är han uppslukad av folkvimlet på gatan.
Fotograf: Okänd
