Gästblogg: Annika Estassy, en berättare

Ta dig till boken!

Hej kära du, mitt namn är Annika och jag är en berättare. En sån som hittar på, du vet. Det kan även hända att jag inspireras av sånt jag hör andra berätta, och jag skäms inte ett dugg när jag härmed erkänner att jag tjuvlyssnar så fort tillfället ges.

Tillhör du dem som pratar högt i mobilen när du reser med tåg, buss eller tunnelbana? Eller när du och vännen sitter på ett fik? I så fall vill jag tacka dig. För mig som berättare är det ovärderligt att du så givmilt delar med dig av ditt liv. Du kanske tror att jag inte lyssnar – så fel du har. Jag vet allt om din dumma chef, din otrogna sambo, syskonet som svikit och det truliga tonårsbarnet där hemma. Jag kan din sjukdomshistoria, vad du ska laga till middag och vart du vill åka på semester nästa gång. Minsann om jag inte även vet vad du drömmer om. Vad du längtar efter … Jag minns alla dina berättelser och jag vårdar dem ömt. Du är nämligen min största inspirationskälla. Mitt eget liv är för det mesta ganska odramatiskt, förstår du. Därför behöver jag låna av ditt ibland för att det ska bli en berättelse värd namnet.

Du och jag har ett gemensamt intresse har jag upptäckt: relationer. Det spelar ingen roll vad samtalet inledningsvis handlar om, det slutar alltid med att vi talar om relationer. Om människor vi älskar, om människor vi avskyr, avundas eller fruktar. Jag tror att det har med våra hjärnor att göra, någonting biologiskt som hängt med alltsedan vi höll till i grottor. I tiotusentals år har vi pratat och viskat om varandra, förfasat oss och känt medlidande. Skrattat, gråtit och flämtat. Visst känner du igen dig?

Jag älskar relationer och därför är det precis det jag skriver om. Jag bygger världar och befolkar dem med romankaraktärer lika verkliga som du och jag. Så verkliga att jag ibland drömmer om dem. Som när Agnes i min senaste roman Gröna fingrar sökes dök upp i en dröm och krävde att jag skulle berätta om henne. Sedan ville även Leyla att jag skulle lyssna. För att inte tala om kakaduan Arthur – han var den högljuddaste av dem alla. Det var bara för mig att lyda.

Hej, kära du. Mitt namn är Annika och jag är en berättare. Och vet du vad? Alla mina berättelser handlar om samma sak: de handlar om dig och mig.

/Annika Estassy

Norrtälje april 2018

 Fotograf: Göran Segeholm