Jag brukade säga att jag skulle skriva en bok med titeln: Vid 40 blev jag osynlig. Men det hände inte vid fyrtio och jag fortsatta att skriva andra böcker. Det hände inte vid femtio heller men sen, vid sextio började jag få känslan av att omgivningen suddade ut mig i kanterna. Jag blev sakta mer och mer osynlig.
Det förvånade mig så. Jag var ju precis samma människa inuti, möjligen lite skrynkligare utanpå. Men det påverkade inte min hjärna och mina känslor.
Inte mitt bultande hjärta, min nyfikna hjärna.
Lite åldersnojig har jag alltid varit. Jag har ju märkt av åldersdiskrimineringen i samhället även om jag inte förrän på senare tid mer tydligt känt av den. Men det är klart att det inte är roligt roligt att vackert i vårt samhälle definieras som ungt. Att allt som har med gammalt att göra beskrivs som fulare, tristare, varför är det så?
Det finns samhällen som ser på annat sätt på ålderdom, något att vörda. Något förknippat med vishet.
Ska jag vara riktigt ärlig har jag de senaste åren firat min 44-årsdag varje år på födelsedagen. Ve den som frågade om min ålder. Jag fyller 44, sa jag glatt. Och skojade om att det år jag gjorde det, på riktigt, var ett rejält hemskt år och att jag bestämt att jag skulle ha glada 44-årsdagar resten av livet.
Men nu är det dags att komma ut ur åldersgarderoben. Att stolt säga att jag är född 1944.
Mina romaner som finns på Storytel har hjälpt mig. Om ni inte börjar leva gör jag slut, heter den första i serien om De fyras gäng. Se upp med vad du önskar heter den andra och snart kommer den tredje, Bortom all genans. (Ordberoende förlag). De skildrar fyra kvinnor 60+ på väg att ge upp. De har tappat sina drömmar och ser inte framåt.
Jag skrev den för att jag själv kände mig klämd mellan generationer. Vännerna i fyrtioårsåldern som bara suckade om att de ville gå i pension för att ha tid att förverkliga sina drömmar. Vänner i pensionsåldern som frågade vart drömmarna tog vägen och vad de nu levde för.
Jag undrade också mycket över varför äldre män får synas i litteraturen, som Ove och hundraåringen, medan äldre kvinnor varit osynliga??
Nu finns också min serie om människorna kring secondhandbutiken Syster Yster på Storytel. (WAPI förlag)
Och snart, i maj: Livet har inget bäst före.
De visar att drömmar, kärlek, passion och längtan finns hos människor alldeles oberoende av ålder!
Böckerna som skulle bli glada skrönor om att våga leva livet fullt ut i alla åldrar har en egen allvarligare underton. De livsöden jag skildrar ligger nära mig.
Det jag vill med min bok – utom att roa och skänka bra läsning – är att uppvigla. Att uppmuntra till att ta tag i livet var du än befinner dig i ålderstrappan.
/Eva Swedenmark, författare
ForoElin Swedenmark
1 comment
Heja Dig Eva!
Du är en härlig förebild för att leva ett rikt och produktivt liv. Fantastiskt hur många böcker du hinner skriva. Och så viktigt att åldersdiskriminering motarbetas genom dina böcker.