Romanen Natt över Oslo är konsekvensen och frukten av ett tillkortakommande.
Spelfilmen ”Svarta nejlikan” hade premiär 2007. Filmen handlar om den svenske diplomaten Harald Edelstam som gestaltas av Michael Nyqvist. Jag stod för originalidéen till filmen, research och en del av manusarbetet.
Men jag var inte färdig med Harald och hans humanistiska patos. Jag forskade vidare. Två år senare kom biografin ”Svarta nejlikan. Harald Edelstam – mod, humanitet och passion”.
Jag tyckte att biografin blev bra med ett undantag. Edelstams kamp mot nazisterna i det ockuperade Norge haltade. Jag hade gjort hemläxan och kunde den norska ockupationshistorien utan och innan, men Harald fanns bara med i periferin.
Ändå hade jag under researchen hört otaliga historier om hans bedrifter. Men det var alltid andrahands- eller tredjehandsuppgifter. Och arkiven gav inga svar – en hemlig motståndsrörelse är dålig på att dokumentera sina likvideringar och sabotage.
När frustrationen lagt sig bestämde jag mig för att skriva en roman utifrån den gedigna researchen. Medan jag skrev Natt över Oslo hände något väldigt spännande. Efter sjuttio år av hemligstämpling blev protokollen från de landsförrädarrättegångar som hölls efter andra världskriget tillgängliga för forskning. Helt plötsligt satt jag med fakta om många av de osannolika skrönor som jag hört om Haralds hjältedåd i Oslo under ockupationen. Omständigheter och personer fick skarpare och djupare konturer. Men framför allt insåg jag att jag hade underlag till minst tre romaner.
Den roman jag nu skriver på, med arbetsnamnet ”Täcknamn Mørkermannen”, handlar framför allt om Sverre Hovind som ledde den motståndscell som Harald Edelstam tillhörde. Den tredje romanen har arbetsnamnet ”Astrid” och berättar om händelser ur ett kvinnligt perspektiv, kanske också med en gruvlig hämnd på patriarkatet.
Det utmanande med Svarta nejlikan-triologin är att den utspelar sig i Oslo under ockupationen. Det är så mycket av nuet som jag måste rensa bort innan jag är där i Oslo 1943 och kan börja skriva. Ty för mig är det viktigt att berättelsen har den rätta tidskänslan och tonen – i detaljerna, tankesättet, språket och maktförhållandena.
Och jag hoppas att du märker det när du läser romanerna.
/Mats Fors
