Det började med en stark förälskelse
Jag befann mig mitt i helvetet och började skriva för att hjälpa mig själv att förstå varför jag under flera år tillät någon att utsätta mig för psykisk men även till viss del fysiskt våld. Vilka mekanismer är det som styr? Och vem är mannen som plågar och slår?
Jag tyckte till en början att jag mött drömprinsen – han var varm, romantisk, uppmärksam och sexig – och jag blev så förälskad. Men ganska snart började en aggressiv, hotfull och anklagande sida träda fram. Men han sa aldrig förlåt och jag tänkte att det kanske var mitt fel att han blivit arg. Hur dumt det än låter så tyckte jag synd om honom, jag inbillade mig att han var svagare än jag och därför behövde extra mycket trygghet och kärlek.
Men våldet blev allt värre och snart var jag tacksam när han inte var aggressiv för då kunde jag måla upp bilden av ”vad bra vi har det”. Och jag försökte intala mig själv att hans utbrott bara var tillfälliga. Men till slut hade gränserna för det normala suddats ut så pass mycket att jag började accepterade saker som för en utomstående skulle te sig helt oacceptabla.
Han blev allt mer kontrollerande och svartsjuk. Isoleringen kom gradvis och snart kunde jag inte vara utanför relationen vare sig psykiskt eller fysiskt. För att undvika hans vrede gick jag som på äggskal. Men då spelreglerna ständigt ändrades fick jag allt svårare att orientera mig i relationen och jag tappade successivt kontakten med mitt vuxna jag. Nu hängde kontakten med mitt förstånd på en skör tråd och frågan var om jag skulle klara av att gå innan tråden brast?
Gensvaret på boken har varit enormt och jag inser mer och mer att skrivandet inte bara hjälpt mig själv. Jag har fått massor av reaktioner och rop på hjälp från kvinnor som befinner sig eller har befunnit sig i samma situation som jag. Det har även kommit reaktioner från anhöriga och vänner till offren. Det gör mig både glad, ledsen och förbannad. Kvinnor ska inte behöva leva med män som plågar dem, varken psykiskt eller fysiskt. Min förhoppning är att boken också ska bidra till att politiker och beslutsfattare får upp ögonen för det här kvinnovåldet. Det är ändå 2018!
Några av alla reaktioner jag fått på boken.
”Den här boken är så bra och jag känner en verkligen hög recognitionfactor!” Läs den!
”Har precis sträckläst din bok. SÅ BRA och välskriven!
”Vill bara säga Tack Lena för att du vågar berätta och för att du delar med dig! Jag känner igen allt i boken.”
”Vilken fantastisk bok! Måste läsas!”
”Din bok är fantastiskt bra och jag vill bara fortsätta läsa!” Jag är som jag skrev tidigare, ingen bokmal, men den här boken är så fängslande.”
/Lena Bivner
