Gästblogg: Annika Sjögren om “Skärvor av fruktan”

Ta dig till boken!

Går du omkring och bär på hemligheter? Ja, det är klart att du gör, eller hur? Men kanske bara små och oskyldiga som inte skulle påverka ditt liv nämnvärt om de blev avslöjade. Värre är det för Östen Jonzon, huvudpersonen i min nya spänningsroman Skärvor av fruktan.

Som nybliven pensionär får han ofta avundsamma kommentarer i stil med: Åh, jag längtar också efter att få sluta jobba. Och visst är det fantastiskt att kunna sova längre på morgnarna och inte vara styrd av klockan, tycker han. Han kan äntligen ta itu med allt han inte hunnit med under sina sista år som mellanchef på kommunen: renovera invändigt i villan, sköta om trädgården ordentligt och, inte minst, motionera oftare. Bodil, hans andra och tolv år yngre hustru, arbetar fortfarande i sin lilla konsthantverksbutik och Östen har nu all tid i världen att göra precis vad han vill.

Men efter något år börjar han uppleva en tomhetskänsla som gränsar till depression. Dagarna ter sig allt tråkigare och mer och mer innehållslösa.

Då inträffar något som bryter tristessen. Vid ett besök i en butik långt hemifrån får han syn på en man i 30-årsåldern som han förstår är den son som föddes efter en otrohetsaffär då han var gift med sin första fru. Östen har aldrig haft något med denna son att göra och han har heller aldrig berättat om honom för Bodil.

Han bestämmer sig för att kontakta sonen. Men då måste han berätta allt för Bodil. Och hon reagerar inte som han hoppats. Ja, vad hade han egentligen väntat sig …?

Berättelsen handlar liksom mina tidigare spänningsromaner om människor som hamnar i situationer som aldrig föresvävat dem, människor som möter problem de aldrig någonsin behövt ställas inför. Händelserna utspelas som tidigare i Härnösand, en stad som jag som är född i Stockholm tagit till mitt hjärta och bott i under mer än halva mitt liv.

Skärvor av fruktan är en kortroman skriven direkt för ljud. Det har varit en utmaning att hålla mig till endast en huvudperson, jag som annars gärna berättar ur flera personers perspektiv och har parallella händelsetrådar som flätas samman på slutet. Att driva skeendet framåt genom en större andel dialog än jag vanligen brukar göra, har också varit en utvecklande erfarenhet.

Jag hoppas att du blir sugen på att lyssna på denna historia som till min stora glädje är inläst av Reine Brynolfsson!

/Annika Sjögren