David Baldacci har skrivit en massa olika serier med olika detektiver. Men var ska man börja, vad skiljer dem åt? Här är lite information om hans mest kända detektiver som kanske kan guida dig rätt när du ger dig i kast med David Baldaccis spännande deckare:
Amos Decker är en extraordinär privatdetektiv som, på grund av en brutal tackling i sin första NFL-match, ådragit sig en hjärnskada. Diagnosen ”hypertymesi” gör att han minns allt som händer honom, även sådant som han helst skulle glömma.
På våningen under honom låg Johnny.
En bit bort i korridoren låg Cassie.
Här på toaletten satt Molly.
Och plötsligt, utan förvarning, såg han alltsammans skarpt tecknat i den mest fasansfulla blå nyans. Kropparna, huset, hela natten. Denna bubbla av blått; den fanns överallt. Och han riktade blicken upp mot taket och skrek ut en förbannelse, eldade den med hela det raseri och hela den förlust han upplevde. Dessa förbannade färger inkräktade till och med nu. Varför kunde han inte vara normal, bara den här enda gången, i detta totala elände? Han sänkte huvudet och satt där på golvet med pistolen mot huvudet och absolut ingenting kvar i resten av sig. Han var beredd att dö, beredd att förena sig med dem.
Men av någon anledning som inte ens Decker själv förstod tryckte han inte på avtryckaren.
Och därför var det precis så poliserna fann honom när de dök upp fyra minuter senare.
John Puller är en krigshjälte och också den amerikanska arméns skickligaste brottsutredare. Hans far var en legend i armén och hans bror sitter i livstids fängelse för förräderi. Puller är hänsynslös och ostoppbar i sin jakt på sanningen.
Han skulle bege sig åt samma håll som en snabb båt skulle ha burit honom vid en senare tidpunkt. Kanske skulle han hinna före sina medfångar till slutmålet, om nu inte hajarna kullkastade hans plan genom att hugga av honom ett ben eller en arm och lämna honom ensam att förblöda.
Simtagen blev automatiska, liksom hans andhämtning. Det gjorde att hans tankar kunde vandra fritt och efter en stund fokusera på det som låg framför honom. Simningen skulle vara lång, utmattande och fylld av faror. Han hade alla möjligheter att dö längs vägen. Men han hade överlevt mycket för att komma så här långt. Han skulle helt enkelt bestämma sig för att överleva.
Och fick hoppas att det skulle räcka.
Hittills hade det räckt i ett liv präglat snarare av tragedi och smärta än av något som ens avlägset påminde om normalitet.
Det accepterade han stoiskt som sin lott i tillvaron.
Och simmade vidare.
När nationen står inför fiender som inte ens militären kan stoppa, ringer den amerikanska regeringen Will Robie. Han skickas ut på uppdrag i politiskt otillgängliga och farliga länder så att hoten aldrig når USA’s gränser. Robie är en iskall men sympatisk yrkesmördare som aldrig missar och aldrig ifrågasätter order.
Ur De oskyldiga
Han tittade på klockan.
Tio minuter kvar.
Han saktade farten och beräknade takten för att komma fram några sekunder innan det var dags. Bara ifall.
Han hörde dem innan han kunde se dem.
De var fem stycken, guiden oräknad. Mannen och hans yttre försvar.
De skulle vara beväpnade. De skulle vara beredda. Väktarna skulle betrakta det här som det perfekta stället för ett bakhåll.
De skulle ha rätt.
Det var dumt av mannen att bege sig hit ner.
Det var det.
Moroten måste vara osedvanligt stor.
Det var den.
Den var lika stor som den var rent skitsnack. Men eftersom han inte visste bättre kände han sig tvingad att komma. Vilket fick Robie att undra hur farlig mannen egentligen var. Men det var inte hans sak att avgöra.
Han hade fyra minuter kvar.
