För mig handlar skrivandet om att förmedla, det kan vara en tanke så väl som en känsla, en insikt eller en fråga. Jag vill att den som läser eller lyssnar på mina berättelser ska nås av någonting som får denne att reflektera. För det är kanske det mest fascinerande med ord. Utbytet mellanavsändare och mottagare. Vare sig det handlar om gott eller ont, lycka eller sorg så har orden den stora förmågan att påverka dig.
Och kanske, kanske stannar de kvar.
Kerstin Thorvall och Virginia Woolf var båda två modiga kvinnor som jag på flera sätt inspireras av i mitt skrivande. Båda bröt mot normer och konventioner som samhället, och inte minst könsrollerna, ställde på dem.
Med mina berättelser vill jag utforska möjligheterna kring att bryta mot det som vissa anser vara tabu. Jag vill uppmuntra läsaren till att göra detsamma.
Att våga vara.
I min debut Lasarus använder jag Bibeln som utgångspunkt.Huvudpersonen i novellen, en medioker man i medelåldern, är fast i en vardag av tristess och leda. Han är fast i någonting utan att förstå varför. Förrän endag. När han plötsligt finner ett elixir. Mannen dricker elixiret och om nätterna förvandlas han hädanefter till kvinna. Han upptäcker både världen och sig själv. Genom nya, spännande äventyr förstår han vad han saknat – och nu låter sig omfamna.
En fri kvinna är en annan av mina berättelser, den handlar om en kvinna i övre medelåldern som tröttnat på att leva efter andras förväntningar. Hon bestämmer sig för att ta sig an älskare. Många älskare. Unga älskare.
Och hon vägrar be om ursäkt.
Jag vill att varje människa oavsett kön, ålder eller sexuell läggning ska känna till hjärta och själ att han, hon eller hen har rätt till sitt eget jag, sitt eget kön – och rätt till att förverkliga sina drömmar.
”Att älska och att älskas – utan att be om vare sig ursäkt eller lov.”
DET är vad jag försöker förmedla, kanske allra mest, i och med mitt skrivande.
/ B. J. Hermansson
