Kråkprinsessan ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det var en historia som inte släppte taget. Under många år skrev jag version efter version utan att hitta rätt. Till slut gav jag upp och bestämde mig för att gå vidare till andra, mer lätthanterliga, berättelser. Jag tänkte att jag först bara skulle skriva en kort novell för att få den ur mitt system. Och då fann jag formen och skrev klart på tre veckor. I stället för en kort novell blev det en kort roman, med tusentals kasserade manusblad och åratal av kamp dessförinnan.
Romanen handlar om Solbritt, som bor på hotell. Det är i alla fall vad hon själv tror. Hon har stängt av och lever sitt liv på ett ytterst begränsat sätt. Nu sitter hon vid fönstret i sitt rum och skriver. Det har hon blivit uppmanad till av den hon inbillar sig är hotelldirektören. Skriv om ditt liv, har han sagt. Skriv om det du kommer ihåg. Och det gör hon. Tills orden tar slut. Tills hon närmar sig det onämnbara, det som är orsaken till att hon befinner sig där hon är och långsamt inser vad hon har gjort.
Tre av mina övriga romaner har också blivit ljudböcker. Kvinnor, vin och vänner, Sorgbägare och Såren som aldrig läker. Och senare i år kommer även Mellan raderna och min allra senaste roman Den enda utvägen som ljudbok. Den enda utvägen är ett psykologiskt relationsdrama som snuddar vid thrillergenren medan Kvinnor, vin och vänner och Mellan raderna drar mer åt feelgoodhållet. Sorgbägare och Såren som aldrig läker behandlar svåra ämnen och relationer som både bär och brister.
Som synes tycker jag om att skriva i olika genrer även om det finns teman jag gärna återvänder till och en viss typ av kvinnor jag oftast befolkar romanerna med. Det är först när jag skriver om dem som jag lär känna dem på djupet och får dem att släppa ifrån sig sina berättelser och livsöden. Hoppas att de lyckas fånga er lika mycket som de fångat mig.
