Hur väl känner du dina arbetskamrater? Ta Gun därborta i hörnet, den tystlåtna familjeredaktören som företaget vill tvångspensionera. Det enda du vet om henne är att hon bor tillsammans med sin mamma och dotter och en gammal pitbull. Snygg visserligen men minst sagt osocial. Kommer inte på julfesterna, hänger inte med på afterwork. Men vad varken du eller någon annan vet är att Gun bär på djupa hemligheter.
Vi fantiserade fram vår hjälte på Paludan, ett av våra stamställen i Köpenhamn, vår andra hemstad (Malmö är nummer ett). Men hur hon skulle se ut visste vi inte förrän vi var hos vår frisör i Köpenhamn, en drygt 65-årig (ungefär jämnårig med oss), smal kvinna med långt vitt hår. ”Där är hon!” utropade vi i mun på varandra.
Vi döpte vår huvudperson till Gun med efternamnet Berlin. Vi lät henne flytta in i ett townhouse i Malmö, tillsammans med sin mamma Karin, frisör med salong i bottenvåningen, och dotter Trine veckotidningsjournalist med ett mycket ovanligt handikapp.
Och pitbullen Chico.
Ett skäl till att vi kom igång med skrivandet var att vår egen pitbull, som också hette Chico, dog sommaren 2016. Familjen sörjde och vi beslöt att återuppväcka honom i vår bok. Ett annat skäl var att vi ville ha en hjälte i vår egen ålder, en bristvara inom deckargenren.
Saker började falla på plats. Större delen av vår bok utspelar sig i miljöer vi känner mycket bra, Malmö och Köpenhamn. Den utspelar sig också i Israel, ett land vi känner ganska bra, och vi åkte dit för att göra research.
När vi var klara hade vi en bok som inte bara var en actionthriller utan också en pusseldeckare, spionroman och ett familjedrama. Och Katarina Ewerlöfs inläsning är suverän, hon snubblar inte ens på de svåruttalade hebreiska svordomarna.
