En del frågar varifrån jag fick idén till att skriva Pengabrevet. Jag brukar svara att om jag ska förklara det, måste vi gå tillbaka ända till 2001 då jag träffade min sambo som arbetade som skidlärare på flera olika svenska anläggningar under ett antal år. Jag däremot, hade aldrig stått på ett par skidor men två
veckor efter att vi träffats lockade han med mig ut i backen. Jag var fast efter första dagen vilket ledde till att vi började tillbringa en del tid vid Ski Sunne som är en skidanläggning strax utanför min hemort Sunne i Värmland.
När jag något år senare började skriva kände jag att anläggningen vore en perfekt miljö för en mysdeckare. Så medan andra ägnade sig åt att åka skidor, åkte jag runt och letade efter en lämplig plats för ett mord. Snart fick jag en bild av en man i 80-årsåldern som satt nedslagen i stolliften. Han var ingen skidåkare och jag grubblade över vem han kunde vara. Snart fick jag fram namnet Ville, och att han jobbat här sedan anläggningen öppnade på 1960-talet och att han idag var alltiallo och hustomte trots sin höga ålder. Men han kunde ju inte bli huvudperson eftersom han skulle mördas utan det fick bli hans brorsdotter, skidläraren Anneli. Ville är hennes enda familj och släkting och hon blir förstås
förtvivlad när han dör.
Jag kallar Pengabrevet för en mysdeckare eftersom historien är uppbyggd kring en mordgåta men inte fokuserar på polisernas arbete. Istället utspelas handlingen kring människorna som arbetar på
anläggningen. Oron ligger och gror under ytan och ingen förstår vem som skulle vilja skada den gamle mannen. Nog för att han är lite speciell och egen, men han är harmlös och snäll och gör sig inte ovän med folk. Polisen kommer ingenstans i utredningen och snart börjar de anställda misstänka varandra. Stämningen blir allt mer ansträngd och Anneli inser att hon måste försöka hjälpa polisen med att reda ut vad som hänt.
