Alison är fotomodellen som har världen för sina fötter. Hon går visningar i Paris, läser på
Handelshögskolan och lever ett äventyrligt liv. Men så kastas tillvaron om. Hon får en stomi
på magen, tappar sitt hår och identitet, bit för bit.
Eva sitter i tvättrummet på sin 40-årsdag och gråter medan gästerna firar henne för fullt. Inget
är som det brukar. Hon är inte lycklig, inte längre. Men när hon får i uppdrag att resa till New
York och bo på anrika The Plaza med privat butler för att sprida askan efter sin bästa vän
förändras allt. Det är det boken handlar om. Förändring.
Hjärtan på tråd tog avstamp ur en svår tid i mitt liv då jag förlorade min älskade mamma i
cancer. Jag hade fått höra av en litterär agent att jag skulle skriva enklare, med hög
identitetsfaktor och en vardag som alla kan relatera till. Han kunde inte ha haft mer rätt. När
jag ville pigga upp min mamma som insjuknat i cancer visade jag henne ett kapitel om Eva
och Nisse som kämpar med sina vardagsproblem. Jag lade till några galna upptåg i New York
där Eva lever ut – långt bort ifrån sitt tråkiga svenssonliv! Hjärtligt skrattade min mamma och
bad om att få läsa mer. På dödsbädden lovade jag henne att det skulle bli en bok. Efter hon
dog lade jag till en karaktär som skulle få symbolisera förlusten. Boken blev terapeutisk, jag
ömsom skrattade, ömsom grät när jag skrev den.
Under alla år som fotomodell har jag mött många fördomar. I boken utmanar jag fördomarna
om modeller. All skepsis jag självt mött längs vägen gör jag upp med här. Jag har skapat två
karaktärer som bjuder på både styrka och skörhet, dessa glömmer man inte så lätt. Eller som
bloggaren Zellys bokylla skriver: ”Eva och Alison kommer att stanna kvar i ditt hjärta långt
efter att boken är utläst.”
