När jag kom på idén att berätta Mias historia visste jag direkt att det skulle bli en trilogi, eftersom jag själv älskar att läsa flera böcker i samma serie. Jag hoppas att du som lyssnar ska hitta igenkänning samt bli inspirerad och berörd. Kanske kommer även du att våndas, gråta och småskratta om vartannat, precis som jag själv gjorde när jag skrev den här sista delen.
Redaktören till trilogins andra bok undrade vid flera tillfällen över Mias relation till sin mamma. Varje gång svarade jag att det tänkte jag spara till den avslutande boken. Du som lyssnat på de två första, Allt det du måste och Om du bara vågar, har säkert också lagt märke till Mias komplicerade relation till sin mor. Egentligen passar kanske benämningen ”obefintlig relation” bättre. Varför Birgitta envisas med att bli kallad för mor vet Mia faktiskt inte. Hon har inte heller kommit sig för att fråga under sitt fyrtioettåriga liv.
Det enda du behöver är en intim berättelse om nära familjerelationer och modet att våga följa sitt hjärta – och sin hjärna. Redan i första kapitlet står det klart att Mias mor inte har så långt kvar. Mia förstår inte hur hon ska kunna vara ett stöd till en döende förälder som hon inte tycker om, även om hon knappt har erkänt det ens för sig själv.
Före det omskakande beskedet kändes äntligen tillvaron mer uthärdlig för Mia. Efter tuffa tider både på jobbet och i privatlivet såg hon med tillförsikt på framtiden och sin nya kärlek. Tonårsdottern Frida är dock inte lika hänförd över att behöva dela sin mamma med en annan man än sin pappa. Pappans nya fru Carola träffar hon däremot mycket gärna. När Mia sedan får reda på att hennes ex har ett barn på gång blir situationen ännu krångligare.
Det enda du behöver är en bitterljuv feelgood om nystart, acceptans och försoning. Annika Estassy skriver på bokomslaget: ”En berättelse som vardagsnära, med lätt handlag och fin fingertoppskänsla skildrar ett sårigt mor- dotter förhållande.”
Mer om mig och mina böcker hittar du på www.sylvialidennordlund.se.
/Sylvia
