2010-talets början var en märklig tid för Malmö. Å ena sidan skedde en serie blodiga
uppgörelser inom den organiserade brottsligheten. Bilden av ”gangsterstaden Malmö”
spreds över hela landet. Men samtidigt fanns också en hype, där Malmö sågs som ett
myllrande mini-Berlin. Det pratades om den spännande mångkulturen, om småbutikerna
som hade öppet dygnet runt, och om den fantastiska falafeln.
Bilden av Malmö som trendig inne-stad och bilden av Malmö som ett förlorat område där
samhället kapitulerat levde parallellt. Två helt olika signum som ändå kopplades samman.
Runt Möllevången älskade unga människor uppmärksamheten. Det är också här min
berättelse är placerad. Hit flyttar Vilhelm för att komma bort från sitt gamla liv. För att få bo
tillsammans med Clara i hennes lägenhet måste han låtsas vara hennes pojkvän, och han får
inte fråga varför. Han dyker in i hennes värld, regisserad av henne spelar han sin roll på
svartklubbar och fester i kollektiv. Kanske kan han lyckas bli en ny person ifall han bara kan
övertyga sin omgivning. Och – kanske skiljer sig inte en människas identitet från en stads.
Kanske är Vilhelm, precis som Malmö, bara det andra väljer att se.
Min debutroman Clara grundar sig i frågan om vi formas i andras ögon, vad som i så fall är
äkta, och hur långt vi kan gå för att få andra att se oss som de vi vill vara. Vilhelm måste
anstränga sig allt mer för att hålla skenet uppe efterhand som frågetecknen kring Clara
växer. Vad hände med hennes förra pojkvän, han som dog? Och vad händer med Vilhelm om
han inte kan leva upp till hennes förväntningar?
