Det hela började 2007 med meningen ”Första gången jag mördade någon”. Influerad av TV-serien Desperate Housewives och den brittiska filmen Keeping mum, började jag skriva om en uttråkad hemmafru på 1960-talet som roade sig med att ha ihjäl folk. Fast efter ett tag insåg jag att hemmafrun inte alls var uttråkad och att hon inte var en mördare utan en problemlösare. Och faktiskt en ganska trevlig sådan :O)
Charlie bor i Luddinge, en fiktiv stad där min födelsestad Ludvika står som modell. Hon är gift och har barn. Hon avskyr städning och föredrar att gräva ner döingar i trädgården framför att laga mat. Sex noveller om Charlie gavs ut som e—bok på Hoi förlag 2015 (och 10 noveller som ljudböcker våren 2019) och under tiden började jag gräva djupare i den figuren. Vem var hon egentligen och hur kom det sig att hon gled in på den så kallade problemlösar-banan? Det blev tre romaner om den framtida hemmafrun där den avslutande delen släpptes i januari 2020.
I böckerna får vi följa med tillbaka till Charlies första skoldag. Dagen avslutas med att hon för första gången ser en människa dö och Charlies mamma Rut förklarar för dottern att det kallas problemlösning. Vi hoppar fram till sommaren där Charlie är tjugo år. Uppvuxen i en fallfärdig stuga där grannarna till större delen består av alkoholister drömmer hon om att gifta sig och bli hemmafru på Gräddhyllan. Jag inbillar mig att Charlies drömmar inte är alltför ovanliga år 1960. Mamma Rut däremot har ingen lust att gifta sig igen och bjuder glädjefyllt ut sig till karlar i utbyte mot pengar. Hon har ingen förståelse för att dottern vägrar lyfta på kjolen förrän hon är gift.
Så kommer Drömprinsen in i Charlies liv. Oavsett om han är den som kan ta henne till Gräddhyllan så vet hon att det är honom hon vill ha. Men vägen fram till honom och till altaret är allt annat än problemfri med en otrogen boyfriend, råttgift, häxan Lömsk, våld, känslolösa grevinnor, familjehemligheter, hot om tvångssterilisering och en hel del problemlöseri. Det är bisarrt och skruvat, fast om man ser bortom det galna så finns det också ett visst allvar. Det där med att inte riktigt höra till och att kämpa underifrån för att få det man vill ha.
Trilogin om den framtida hemmafrun Charlie är avslutad, men jag känner mig inte redo att släppa Charlie än. Får se vad som händer med henne i framtiden.
/Elin
