Varför bestämmer sig någon för att skriva en bok? Svaren är många och varierar beroende på vem man frågar. För mig är det enkelt: jag kommer inte undan.
En bok som jag skriver är i någon mån alltid självbiografisk. Inte på så sätt att den är självupplevd. Men innehållet är alltid ett uttryck för mina drömmar och önskningar. Huvudpersonen är alltid på något sätt en spegling av min egen personlighet. Så är det i boken Undangömd, där huvudpersonen Sven väljer att helt bryta kontakten med ett samhälle som han fått nog av. Han skapar sig ett eget liv byggt på sina egna villkor.
Detta bottnar i en uppfattning hos mig om att våra samhällen många gånger har en inhuman utveckling. Människans verkliga behov får ofta stå tillbaka för föreställningar om att allt blir bättre bara vi producerar mer och ökar vår konsumtion. Jag tror att människor i själva verket drömmer om helt andra saker.
I Undangömd tar Sven steget fullt ut och följer sin egen väg. Ungefär som jag någonstans skulle vilja göra om jag hade haft modet och inte var så fastlåst i ett liv som är så hårt etablerat att det förefaller omöjligt att rycka upp. Men Sven förverkligar drömmen. Han bryter med allt. Han försvinner. Han gör just det som är rätt för honom. Precis som jag skulle vilja göra. På grund av samhällets motstånd till Svens uppbrott utvecklas berättelsen till en kamp mellan den lilla människan och det moderna samhället. Gestaltningen blir ett kriminaldrama som utspelar sig i vildmarken med naturromantiska förtecken. Sven lever undangömd, men han hotas av planer på en vindkraftspark som kommer ta ifrån honom hans nya liv. Kriget är oundvikligt, och Sven tänker vinna det.
