För några år sedan läste jag en artikel om Nora-Anna Larsson och blev förundrad över att jag inte
hört talas om henne. Hur kunde jag, som ägnat åtskilliga år åt löpning, ha undgått en kvinna som
under fyrtiotalet slog tre världsrekord på 800 meter? När jag frågade människor i min närhet visste
ingen vem hon var, medan nästan alla kände till Gunder Hägg som var aktiv under samma era. Där
och då väcktes en nyfikenhet på hur det hade varit att ägna sig åt löpning i en tid då doktorerna
avrådde kvinnor från att springa.
Slutet av fyrtiotalet var en tid som präglades av optimism och framtidstro, men samtidigt en rädsla
för att kriget skulle komma åter. I »Ett halvt andetag« har jag velat utforska hur två kvinnor, med
olika sorters drömmar, hanterade tillvaron under den tiden.
Sonja arbetar som formgivare på glasbruket och hoppas på att visa sina alster i en ansedd
utställning, men är det möjligt utan en konstnärlig utbildning? Mirkkas strävan att bli en ny Nora
Anna och springa ärevarv på Stockholms stadion har ett högt pris. De båda kvinnorna bär också på
hemligheter som hotar under ytan. Sonja gör allt för att dölja att hon har en psykiskt sjuk mor.
Mirkka tiger om varför hon flyttat in i en gisten stuga, långt från sin hemstad Helsingfors. Varför hon
med jämna mellanrum uppsöker en särskild adress i staden är det heller ingen som vet.
Det vore en ära om du vill lyssna på »Ett halvt andetag« och låta Lo Kauppi ta dig med till en tid som
säger en hel del om vår egen.
Hoppas att vi ses i romanen!
Anna Agrell
