Från etablerad barn- och ungdomsboksförfattare till feelgood för vuxna. Varför?
Svaret är att jag efter nio böcker för en yngre publik längtade efter att prova något nytt, där
man inte behöver förenkla på samma sätt som i en barnbok. Jag ville också anta utmaningen
att skriva för en ny publik, inom en genre som ligger mig varmt om hjärtat. Det har varit en
rolig utmaning som har gett mig mersmak, resultatet är del ett i Leksandssviten.
Glasveranda med sjöutsikt utspelar sig mestadels i det lilla samhället Leksand i Dalarna. Det
föll sig naturligt att förlägga handlingen hit, min hembygd. Det räcker med att sticka näsan
utanför husknuten för att inspirationen ska komma – från traktens röda timmerstugor till de
blånande bergen i bakgrunden, eller bygdens stolthet kring sina rötter och traditioner. Här
finns mycket som är tacksamt att lyfta fram och anspela på, och som både bybor och
ortsbesökare kan känna igen sig i och med lite självdistans få sig ett skratt eller två.
Boken är en varm, romantisk och gripande berättelse om Nora – en kvinna i trettioårsåldern,
som just tagit sig ur ett destruktivt förhållande och vars värld håller på att rasa, och om
Torsten – en man i nittioårsåldern med sviktande minne, som haft ett allt annat än ett enkelt
liv. Den handlar om försoning, kärlek och vänskap, om att hitta sina gränser, men även om att
hitta och förlåta sig själv.
Precis som Nora i boken, är även jag en hemvändare då jag tillsammans med min familj har
flyttat tillbaka till Dalarna i vuxen ålder. Varmt välkommen in i min fiktiva värld, som också
inspirerats av fragment och små episoder ur mitt eget liv och släkthistoria.
