Varför har ingen skrivit den här historien? Frågan har förföljt mig under mitt yrkesliv, först som möbelspecialist på Bukowski Auktioner och senare som intendent på Kungliga slotten. Detta av två anledningar.
Tänk dig att en vd för ett företag dör och alla runtomkring förväntar sig att den nye vd:n gifter sig med änkan, delar hennes säng, blir far till barnen och flyttar in i den avlidnes hus. Svårt att tänka sig idag, eller hur? På 1700-talet var det comme il faut och kallades änkekonservering.Det andra är att Sveriges genom tidernas främste möbelformgivare, Georg Haupt, är så gott som okänd för de allra flesta svenskar.
Dessa två beståndsdelar var fröet som sedan blev bärande i min roman Den konserverade änkan.
När en äkta Haupt-möbel kom in till värdering på Bukowskis pirrade det alltid till lite extra. Och idag omges jag av några av hans främsta verk i slottssalarna. Så man kan säga att jag verkligen anammat ledorden ”skriv där du står”. Men trots min kärlek till Haupts makalösa möbler är det nog följande fråga som framför allt har drivit mig; varför är änkekonserveringen, som varit så livsavgörande för så många kvinnor, så bortglömd? Och varför har ingen levandegjort detta konflikttäta ämne mer i romanform?
Den konserverade änkan är till största delen baserad på verkliga människor och händelser. I berättelsen följer vi änkan Sara Haupt och hennes kamp att driva verkstaden vidare utan att bli omgift med mannen hon fruktar. En beskrivning av min bok som smickrat mig är ”en mix av 1793 och Fröken Frimans krig” och syftar nog på den kvinnliga listen i handlingen samt min önskan att läsaren verkligen ska kunna känna tiden i lukt, ljud och smak. Det har krävt ändlösa research-timmar kring allt från
1700-talets toalettbesök och förlossningar till sjukdomar och matvanor.
Resultatet blev mustigt och detaljrikt med en stark doft av sågspån, brännvin och perukpuder. En dos spänning och intriger på det, så återstår bara att önska er en trevlig lyssning!
/Hélène Gullberg
